"Mamma Mia!" svänger - tack vare starka låtar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-04-07
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
LONDON
Jo, det är fortfarande ös i "Mamma
Mia!".
Fem år efter premiären jubilerar ABBA-musikalen med oförminskad styrka.
30 år efter vinsten i Brighton - men showen klarar sig utan "Waterloo".
Det var med EM-schlagervinnaren "Waterloo" den 6 april 1974 som ABBA nådde ut i världen.
Den sången gick dock inte att klämma in i handlingen på "Mamma Mia!", utan brukar spelas när publiken dansar under finalen.
Det finns ändå starka ABBA-låtar i musikalen så det räcker och blir över.
Under de fem åren har en del aktörer bytts ut i London. Det gör ingen större skillnad.
Framgången för "Mamma Mia!" visar, förstås, att ABBA:s låtar klarar sig bra utan ABBA. Många, inklusive Björn & Benny, trodde att succén för skivorna berodde på soundet. Helheten. Inte minst tjejernas röster.
Men i "Mamma Mia!" har ABBA:s sånger fått nytt sound. Borta är den maffigt producerade Phil Spector-väggen av pop. Kvar finns musikalartister som sjunger, ibland bara till akustisk gitarr.
Det går bra det med.
"Mamma Mia!" är ABBA-hitsen minus ABBA.
Men det blir märkligare.
För en av poängerna med musikalen är hur listigt manusförfattaren Catharine Johnson vävt ihop de välkända sångtexterna med intrigen i pjäsen. Som när mamma Donna i exakt rätt ögonblick brister ut i "The winner takes it all".
Men det där med texterna stämmer i London och Toronto och New York och Australien.
Nu sjunger "Mamma Mia!" på tyska och koreanska, japanska och holländska.
Den roliga användningen av kända sångrader är borta. Ändå går musikalen bra.
Så när "Mamma Mia!" gör succé i Hamburg är det ABBA-låtar minus ABBA, minus soundet, minus rösterna och minus texterna.
Ändå svänger det, tack vare musiken.
Vi talar alltså om väldigt, väldigt starka melodier. Men det vet ni redan.
I februari får vi se hur "Mamma Mia!" klarar sig på svenska.
Björn & Benny lär inte behöva ligga sömnlösa av oro.
Framgångarna för "Mamma Mia!" har inspirerat fler att göra musikaler av artisters sångskatter. Boy George har gjort det, "We will rock you" med Queen-låtar och "Tonight"s the night" med Rod Stewarts klassiker lyckades bra. Här i London har precis "Jailhouse rock" börjat spelas, byggd på Elvis-filmen.
Fast utan själva den låten. I New York har Billy Joels sånger samlats ihop.
Det talas om en musikal byggd på Whams hitlåtar. Lär inte bli en helaftonsföreställning.
Woody Allens senaste film fick inte svensk biopremiär. Men i dag finns "Anything else" på dvd och vhs i Sverige. Den är sevärd och mycket woody allensk.
Över 30 000 svenskar såg Jesus i brutala "The Passions of the Christ" första helgen på bio. Under samma tre dagar ville endast futtiga 391 svenskar se Regina Lund ha sex i "Kärlekens språk".
Dokusåporna kanske borde locka med religion i stället för sex?