”Watchmen” funkar inte som tv eller film
Se inte nya tv-serien ”Watchmen”.
Läs serieboken i stället.
När det gäller tecknade serier ligger den brittiska författaren Alan Moore fortfarande på en trygg förstaplats.
Sedan kommer ingenting.
Sedan kommer ingenting.
Sedan kommer ingenting.
Ungefär vid plats tjugo kan vi sätta oss ner och prata om Alison Bechdel, Neil Gaiman och Bill Watterson.
Den druidliknande och 65 år gamla ockultisten från Northhampton, som blev avstängd från skolan vid 17 års ålder för att ha langat LSD, har skrivit flera berättelser som blivit film. ”Watchmen” från 1986, som han gjorde tillsammans med tecknaren Dave Gibbons, är antagligen det mest kända verket. Men när historien äntligen gick upp på bio 2009 var resultatet en blek, banal och löjeväckande version av originalet.
Några av oss försöker fortfarande att operera bort intrycken efter filmens sexscen, som naturligtvis inte är riktigt lika fånig i serieboken, där Malin Åkermans figur når klimax till tonerna av Leonard Cohens ”Hallelujah” samtidigt som flygskeppets eldkastare ejakulerar. Moores extremt obehagliga djupdykning om seriemördaren Jack The Ripper, ”From hell”, blev också en extremt platt film med Johnny Depp i huvudrollen. Och nämn inte ens ”The league of extraordinary gentlemen”.
”V för Vendetta” är den mest lyckade filmatiseringen av Alan Moores böcker hittills. Men den kan också beskrivas som att en maskerad Hugo Weaving, möjligen mer känd som spetsörade alvkungen Elrond i ”Sagan om ringen”, mansplainar Natalie Portman om anarkistiska kvasiteorier i minst en timme för mycket.
I år är Alan Moore dubbelt aktuell igen i två projekt som han inte har något att göra med. Dels är ”Joker” med Joaquin Phoenix inspirerad av Moores serienovell ”Batman: the killing joke”. Och dels har Damon Lindelof gjort en remix av ”Watchmen” på HBO.
Förutom några karaktärer, viss estetik och återkopplingar till originalstoryn är det väldigt lite kvar av vad Moore och Gibbons publicerade för över 30 år sedan. Ursprungligen byggde ”Watchmen” på den kallhamrade politiken och paranoian under Reagan-eran i USA. I Lindelofs version är handlingen flyttad till Tulsa i USA och gräver i landets strukturella rasism.
Damon Lindelof var bland annat med och skapade tv-succén ”Lost”. Han är känd för att plantera en rad olika mysterier i intrigen som, visar det sig, ofta varken spelar någon roll eller får otillfredsställande förklaringar. Den som ser serien utan att ha läst riktiga ”Watchmen” kan omöjligen begripa en rad mer eller mindre viktiga detaljer.
Boken ”Watchmen” klädde av superhjältemyten och gjorde genren mer vuxen och komplex årtionden innan Joaquin Phoenix och Heath Ledger sminkade sig till Jokern. Den får alla Marvel-filmer att, som regissören Martin Scorsese korrekt nog kallade dem, likna barnsliga nöjesfält.
I intervjuer har Alan Moore sagt att hans berättelser inte går att filma. Det som fungerar i en tecknad serieruta blir lätt absurt, obscent och sensationslystet på bio. Det finns exempelvis kapitel i ”From hell” som aldrig kommer att fungera någon annanstans utan att orsaka ett massivt tumult på sociala medier.
Alan Moore avskyr filmindustrin och dess superhjältar. Alla eventuella royalties från bioversionen av ”Watchmen” skrev han över till Dave Gibbons.
Han ville över huvud taget inte bli förknippad med den larviga farsen och tog bort sitt namn från affischerna.
