Vi är alla på väg att bli moderater
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fredrik Virtanen om igenkänningsfaktorn i ”Solsidan”
”Vem är du i ’Solsidan’?” är det nya ”Vem är du i ’Sex & the city’?”
Underligt nog – de är ju vämjeliga hela bunten.
Det beror på att alla blivit moderater.
– Det var snällt sagt, jag har verkligen försökt jobba fram den här baltiska vulgostilen, väste egokvinnan och öppetköpfetischisten Mickan ( Josephine Bornebusch) när Fredrik ( Johan Rheborg) var kåt på den bystiga barnflickan från vitryska landsbygden i nypremiäravsnittet i går.
Fredrik sa i en annan scen:
– Tekniskt sett kan du ju hävda dolt fel gentemot säljaren.
– Jamen det är ju mamma som är säljaren. Ska jag dra in min egen mamma i en försäkringstvist? svarade Alex ( Felix Herngren).
– Ah, är hon knäckt så gör det väl varken till eller från. Sätt henne i en gungstol så stämmer du henne så sköter du det där själv, hon behöver inte ha reda på något.
TV4:s humorserie är mer än ”bra för att vara svensk”. ”Solsidan” är välgjord och rolig på internationell toppnivå i genren mainstreamkomedi eller kanske fars.
Men att folk känner igen sig är förbryllande. Ändå är det så. Frågan ”Vem är du i ’Solsidan’?” börjar bli lika vanlig som ”Vem är du i ’Sex & the city’?” var för tio år sedan.
En svensk tv-series karaktärer har aldrig tidigare fått ett så stort genomslag, inte ens Carin Mannheimers folkhemsfavorit ”Svenska hjärtan” – eftersom det är poänglöst att drömma sig till ett dystert radhusliv när man redan lever i det.
På en middag nyligen suckade en kvinna över att hon var så ”bedövande lik Mickan”. Det är hon inte alls. Hon är både varm och empatisk och bryr sig massvis om sina barn.
Jag gissar att hon vill identifiera sig – och kanske med de värsta sidorna av sig själv, de som inte andra ser men som hon själv upplever. Det gamla vanliga svaga självförtroendet, alltså.
Men framför allt handlar det om seriens briljanta placering i lyxförorten Saltsjöbaden. I en tid i ett land där alla är eller är på väg att bli moderater är det kongenialt.
Vi vill drömma om att vi lever ljust, fräscht och flott med 30 000-kronorsgrill fast vi egentligen köpt klotgrillen på Statoil och bor i ett helt vanligt kedjehus i Norrköping eller kämpar med amorteringarna till bostadsrätten. På samma vis låtsades en kompis till mig att hon var Samantha i Manolos på Manhattan fast hon jobbade i baren på Harrys i ståvänliga Eccos.
Därför spelar det ingen roll att man egentligen inte är ett dugg lik den socialt närsynte och snåle Ove Sundberg (Henrik Dorsin) eller den bryska Anna (Mia Skäringer) eller den framgångstörstande Fredrik eller den slätstruket ängslige Alex.
Det viktiga är att befinna sig på ”Solsidan”. Att identifiera sig med en klass bättre än ens egen. Det måste vara så. För ingen kan väl på allvar känna igen sig i ”Solsidans” dårhus? I så fall är jag Ove Sundberg.