Öppna era sinnen, vädjar Matias Varela - jag gör ett försök
Uppdaterad 2016-07-12 | Publicerad 2016-06-29
Oisín Cantwell om Matias Varelas sommarprat
Öppna era sinnen, vädjar skådespelaren Matias Varela i inledningen till sitt sommarprat.
Jag ger mig själv det högtidliga löftet att i varje fall göra ett försök.
Högstadiet gick så där, men till gymnasiet kom Varela in på Södra Latins teaterlinje och en ny värld öppnade sig.
Vår sommarpratare tar sig imponerande nog igenom hela den första timmens berättelse helt utan manus eller ens stolpar. Låt vara att tankegångar i stil med att alla människor är lika mycket värda och att Sverige var bättre "innan allt såldes ut" möjligen inte är de mest originella i denna radiotraditions historia.
Att en grabb som växer upp på Södermalm i Stockholm och blir skådis är socialist är hur som helst varken en högoddsare eller någonting att få högt blodtryck av.
Varela tar oss med till föräldrarnas hemstad i Spanien och en liten pojke som var med då mormor högg huvudet av en tupp. Mardrömmarna tog flera år att komma över, men gossen lärde sig någonting om livet och döden.
Genombrottet i karriären kom efter sju-åtta provtagningar till en av rollerna i "Snabba cash" och för att få till den rätta brytningen tar han lektioner hos en polare med bakgrund i Chile.
Ler gör jag då Varela berättar om sin sons födelse. Lyckan, men också skräcken. Plötsligt har han ett ansvar som ingen tidigare i mänsklighetens historia burit på sina axlar. Precis så patetisk var även jag.
Och även jag imponerades av barnmorskorna. Att skicka struliga tonårsgrabbar till BB för uppfostran är ingen dum idé.
Så kommer till slut manuset fram. En A4. Det längsta denne dyslektiker har skrivit.
Orättvisorna är stora, Varela har skurat toaletter och gått över marmorgolv, folket har fullt upp med att överleva, och vi måste bygga en bättre grund för våra barn, vårt slit är värt någonting och "jag måste ge tillbaka mer än jag gett".
Ja, varför inte.
Ett enkelt och anständigt program. Att Varela har samma musiksmak som en genomsnittlig hockeyspelare är inte hela världen, inte minst med tanke på att powerballads är det enda jag orkar med varma sommardagar.