”Jag längtar jätte- mycket efter barn”

Mitt smultronställe med Linda Lampenius

Sju sorters blommor behövdes inte. För Linda finns bara Martin.

– Vi uppfylldes av något fysiskt som inte går att förklara.

Vi har kilklack bägge två. Balanserar fötterna på kottar, rötter och stenar när vi går skogsstigen fram. Jag kånkar en stor picknickkorg och Linda sin violin. Det känns nästan som vi ska ner till bäcken och bjussa Näcken på lunch. Platsen Linda Lampenius, 38, valt som smultronställe är Sandasjö, nära en källa där Tomas Di Leva sägs hämta vatten till healing. Linda tycker om platsen för att den är vacker och rofylld.

– Jag hoppas bara att det inte finns fästingar i skogen. Sådana kryp verkar inte finnas i Finland, jag har aldrig blivit biten där, säger hon och stryker undan det långa håret från ansiktet.

Fullspäckat schema

Hon drar med sig en liten resväska och byter snabbt om till en vit klänning på klippan. Rustad för allt. Lindas schema är fullspäckat och hon lämnar inget åt slumpen. Vårt möte är inklämt mellan veckans flänganden till Göteborg, Örebro och Arvika. På sommarkalendern står även förberedelser inför ”Divas of rhapsody” med Robert Wells och konserter med tenoren Paul Potts.

– Förra sommaren var första gången jag tog semester någonsin. Jag har inte haft det sedan jag var åtta år gammal, säger Linda.

Maken har övertalat henne att ta några veckors ledighet även i sommar. Men glöm solstolar och pocketböcker. Semestern blir delvis ett träningsläger. Det är så paret valt att fira midsommar – hurtigt i Bangkok.

– Martin har tränat Muay thai och jag har varit på gymmet. Från tolv till fem har jag övat på violinen. Läggdags klockan tio. Varje kväll, säger Linda.

Senare i sommar väntar också en tripp ner till svärföräldrarna på Gotland, samt en påhälsning hos Tony Rickardsson och hans sambo Christina Samuelsson som träffades under ”Let’s dance”. De har blivit goda vänner till Linda och hennes nyblivne make.

Gifte sig med Martin

I våras gifte sig Linda med advokaten Martin Cullberg, 34, i Ishotellets kapell i Jukkasjärvi. Bröllopsresan gick till Antigua och Guadeloupe.

– Det var underbart. Natur, fåglar, blommor och stränder. Vi hade egna hus på båda orterna och en terrass med hängmatta, säger Linda.

Om sin man talar Linda ömt. Blicken lyser upp när Martins namn kommer på tal. Livet som gift är annorlunda.

– Jag trodde inte att det skulle vara någon skillnad, men vi uppfylldes av något fysiskt som bara inte går att förklara. Det var häftigt. Det känns verkligen som om två människor smält ihop, att vi blivit ett. Men så är vi också väldigt nära varandra. Vi är fruktansvärt lika som personer.

Resan till USA

– Jag är själv lite förvånad. Det är första gången jag prioriterar ett förhållande före min karriär. Jag har blivit erbjuden en show i Las Vegas, men viktigast för mig är att bilda familj med Martin.

Linda började dra stråken över strängarna redan som femåring.

Åtta år gammal gjorde hon sin första resa med violinen till USA och Kanada.

Finska bondtösen

Men de finaste sommarminnena kommer hemma från Finland. På en bondgård som funnits i släkten i flera hundra år. Det bor en liten bondtös i världsartisten.

– Jag ville alltid vara med och mjölka kossorna halv sex på morgonen. Vara med när de jobbade på åkrarna. Dofterna av hö, alla ängsblommor och färgen på säden ... säger Linda med något drömskt i blicken.

– Det var tufft för en så liten tjej att ha kravet på sig att vara perfekt. Med spelandet. Men minnena från landet är otroligt fina.

Till de sämre sommarvykorten hör Japan, dit hon flög som elvaåring ihop med en orkester. Under flera veckor bodde hon i stort sett ensam på ett hotell utan sina föräldrar. Kvinnan som lovat att ta hand om den lilla flickan var mer intresserad av att festa än ta hand om barn.

– Hon tvingade mig lämna hotelldörren öppen på glänt. Hon pinade ju mig. Jag var livrädd och vågade inte sova, utan skrev brev till mamma och pappa som jag aldrig postade. Jag vågade inte säga någonting för jag ville inte göra dem ledsna.

– Senare hittade mamma ett av breven och blev helt rasande.

Först för några år sedan, som vuxen kvinna, klarade Linda av att smaka på japansk mat efter den upplevelsen. Alger och rå fisk väckte de gamla barnaminnena till liv.

– Bara lukten ger mig obehag.

Övning gav färdighet

Lindas mål att bli artist var utstakat tidigt. Den lovande unga stjärnan tränade flera timmar om dagen med en privatlärare, utöver det vanliga skolarbetet. Några tonårsrevolter fanns det inte tid för. Hon har aldrig skolkat, tjuvrökt bakom husknuten eller supit sig full på häxa.

– Nej. Om man ska nå toppnivå är tonåren den tiden man övar allra mest. Man spelar hysteriskt många timmar om dagen och det finns ingenting annat i livet.

Rodman & käftsmällen

Men en gång var hon nära att slå någon på käften. Fast det var flera år senare och bar inte hela vägen fram. Eller upp. Mannen i fråga var för lång. Över två meter. En världsberömd amerikansk basketspelare.

– Vi var ute på Sunset Strip i L.A. med Hugh Hefners vänner. Plötslig var det någon som tog tag i rumpan och klämde till ordentligt. Jag tog sats, vände mig om för att slå till, men blev helt chockad. Jag nådde bara till midjan. Det var Dennis Rodman.

Under hennes utlandssatsning i USA var kändisfester en del av tillvaron.

Hon har minglat med leende superstjärnor och senare sett tjejerna pudra näsorna fulla med kokain.

–?Jag blir så äcklad. Det var därför jag gick till Playboy Mansion så ofta. Där blir man portad i ett år om man knarkar.

Själv säger Linda sig aldrig ha rört en drog eller ens en cigarett. Hon dricker måttligt och festar ogärna.

Som ung var hon besatt av att leva nyttigt. Mellan 14 års ålder och 36 var Linda sjuk i anorexi, ortorexi och bulimi.

– Jag har alltså upplevt ett beroende, men för mig var det inte spel, knark eller alkohol. Utan mat.

Men i dag mår hon bra. Martin har varit ett stort stöd. Just nu letar paret efter en villa med strandtomt. De planerar för familj.

– Vi jobbar det på det och längtar båda jättemycket efter barn. Jag vill ha minst tre. Två pojkar och en flicka, säger hon och ler.

Gör sommaren dig mer romantisk?

– Förr var det säkert så. Att jag fick starkare känslor i värmen. Men med Martin har jag det så jämt. Jag menar, vi gifte oss i kyla och det var det mest romantiska jag varit med om!