Trist utbud i år – solen kom först med The Ark
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-07-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
ROSKILDE
Lera, lera, lera.
Och rätt mycket lera till.
Dessutom ganska glest mellan de riktigt bra konserterna.
Det blev ingen av de stora Roskildefestivalerna, detta.
Jag ska inte tjata mer om leran och regnet och den allmänna campingmisären men det är det som alla pratat om i år.
Vädret var emellertid bara en del av problemet. Redan i förväg såg programmet ovanligt ospännande ut och med facit i hand kan konstateras att det var det också.
Mycket hade vi redan sett och bara en del av det exklusiva infriade förväntningarna.
I går kom till slut solen och vi fick en liten påminnelse om hur trevligt det faktiskt kan vara på den här festivalen.
Särskilt som Arena-tältet bjöd på kalaskonserter hela dagen.
Ola Salo, sedvanligt blygsam, konstaterade att det kom en ark när Roskilde bäst behövde den.
Sedan fyrade The Ark av ett set som tog all tänkbar revansch på den ljumma insatsen i Hultsfred. Enorm version av ”One of us is gonna die young” inte minst, som publiken fortsatte sjunga själva i väntan på extranummer.
Några timmar efter The Arks extasgospel bjöd Jason Pierce på mer för själen. Tillsammans med en pianist, en stråkkvartett och tre körsångerskor åker mannen bakom det annars synnerligen elektriska Spiritualized nu runt med ”Acoustic mainlines”, akustiska versioner av Pierces bästa låtar.
Att höra ”Broken heart” och de andra 90-talsklassikerna om förlorat och återvunnet hopp så här finstämt drabbar ännu mer än vanligt.
Och bäst av allt: Pierce tar med sig samma föreställning till Emmabodafestivalen om bara några veckor.