Ingvar Kjellson lämnar en skatt efter sig

Jens Peterson

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-12-20

Nöjesbladets Jens Peterson om den mångsidiga skådespelaren

Ingvar Kjellson var en mångsidig skådespelare med en rik karriär. Han är svensk teater-, tv- och filmhistoria.

Och även de som inte sett honom på scen har hört hans röst.

Varje jul har hans prins John i ”Robin Hood” roat generation efter generation.

helskärm

Vi är många som fick våra tidiga teaterupplevelser av Ingvar Kjellson. Han var med när tv-teatern nådde svenska folket, och var lika skicklig i drama som i komedier.

Han var verksam långt efter 65-årsdagen, och gjorde minnesvärda figurer i pjäser som ”Jag är inte Rappaport” och ”Markurells i Wadköping” på Dramaten. Han behärskade alla sorter och kunde vara både skrämmande och kylig, men det är ändå hans roliga roller som först dyker upp i minnet.

Den excentriske Mon Cousin i den fina tv-serien ”Hedebyborna” efter Sven Delblancs romaner var en sådan klassisk Ingvar Kjellson-figur som verkade skriven med honom i tankarna.

Han och Annalisa Ericson spelade älskvärda seniorer i Lasse Åbergs ”Den ofrivillige golfaren” och han var senast med i Jan Troells ”Dom över död man” som kom 2012.

Ingvar Kjellson spelade i filmer redan på 1940-talet och visade sin bredd även där. Från Povel Ramel till Ingmar Bergman och Bo Widerberg. Han spelade med Allan Edwall och Margaretha Krook i Jarl Kulles ”Bokhandlaren som slutade bada” och med Cornelis Vreeswijk och Max von Sydow i ”Svarta palmkronor”.

I Stellan Skarsgårds tonåriga genombrott, tv-serien ”Bombi Bitt och jag”, var han ringare i den färgstarka ensemblen.

Han gjorde massor av minnesvärda biroller. Spelade också mycket mot sin hustru Meta Velander. De gifte sig 1949, ett 65-årigt äktenskap.

Ingvar Kjellson var röst i flera av de älskade Disneyfilmerna, ”Törnrosa”, ”Aristocats”, ”Svärdet i stenen” – och förstås överskurken, lejonet prins John i ”Robin Hood”. Nu är det strax jul igen och vi är miljoner som åter kommer att höra honom ropa ut:

”Vakter, vakter, de försvinner med allt mitt guld.”

Ingvar Kjellson lämnar en skatt efter sig.