Äntligen en film med rättvis dialekt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-12-20
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hurra. En svensk film som utspelas på landet och skådespelarna låter som om de faktisk kommer från trakten.
"Masjävlar" ger Dalarna en röst.
Jag är ingen expert på olika dalmål, men tydligen har skådespelarna en trovärdig Rättviks-dialekt.
Det är inte vanligt att de ens försöker i svensk film. Vi är bedövade av skånska fiskegubbar som låter som om de växt upp i någon Stockholmsförort, eller norrländska bönder som tagit tallektioner av goa gubbar i Göteborg.
Men det tar sig.
På scen ser jag "Hjälten", irländsk klassiker på Stockholms stadsteater i utmärkt uppsättning av Thommy Berggren. Där berättar hjälten (Sven Ahlström) för de andra om ett gräl med sin far.
När han härmar faderns repliker förstår vi vilken skådespelare som kommer att dyka upp på scenen.
Ahlström gör en bra imitation av den hotfullt pressade göteborgska som Sven Wollter talar.
Wollter låter som Wollter. Även som irländsk bonde.
Musiken spelar en viktig roll i Berggrens regi. Den skickliga Lina Englund sjunger, men det låter som om alla inblandade lyssnat på Sinead O´Connors fantastiska "Sean-nos nua". Samma sorts arrangemang på folkvisorna.
Den som ser "Hjälten" på Stockholms stadsteater, och det ska man göra, kan gå därifrån sugen på mer Sinead O´Connor.
Våra vägar att upptäcka böcker, skivor, filmer, scener är fascinerande.
När jag var i London nyligen för lite film-och scenglädje stannade jag till vid en filminspelning utanför hotellet. Romanen "Twenty thousand streets under the sky" av Patrick Hamilton förvandlades till film. Nästa dag hade Times några författares boktips och Nick Hornby lyfte fram just den romanen som en av årets största läsupplevelser.
Jag köpte boken. Den kom 1935, men återutgavs i år.
Nu har jag läst Nick Hornbys "The polysyllabic spree" som samlar hans artiklar i amerikanska bokmagasinet "Believer". Hornby skriver en kolumn i månaden om vilka böcker han köpt och vilka han läst ( inte alltid samma), och funderar kring läsupplevelser och lite till.
Det är underhållande och tänkvärt som allt Hornby skriver, en bok-bror till hans "Songbook" om 31 låtar.
Bland annat berättar han om hur han kom att läsa Patrick Hamiltons roman.
En vän tipsade Hornby på 1990-talet om rockbandet Marah från Philadelphia. Vars debut hyllades av folk som Bruce Springsteen, Stephen King och Steve Earle. Hornby gillade också Marah och beskriver en bra pubspelning med bandet i norra London.
Och när han såg att deras senaste cd heter "20 000 streets under the sky", efter romanen, köpte han boken.
Så en cd eller filminspelning väcker nyfikenhet på en bok som i sin tur för stafettpinnen vidare.
En svensk dialekt i en irländsk folksång, ett folkmusikinspirerat rockband som känner igen sig i 1930-talets fattig-London.
Det finns alltid något nytt att upptäcka.