En svartvit Dylan låter som om han vore i färg

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är Halloween för 40 år sedan och Bob Dylan står på scen i New York.

Dylan är rolig och vass, elak och fnissig, engagerad och lättsam. Äntligen finns konserten på cd.

"Bob Dylan live 1964" ingår i "The Bootleg series" med äldre, ibland legendariska, outgivna saker.

Understryker att i mitten av 1960-talet var Bob Dylan otäckt bra på scen.

1964 är han ensam på scen med ett osäkrat munspel och en smittande energi som ger rösten skärpa och tryck. Joan Baez kommer in på fyra låtar under den här konserten som är drygt 1 timme och 40 minuter. Publiken kan många av sångerna, men låtar som "Gates of Eden" och "It"s alright Ma (I"m only bleeding") finns inte på skiva när han framför dem. Inte heller "If you gotta go, go now" som är självlysande kul.

"Talkin" John Birch paranoid blues" var för tuff för Ed Sullivans tv-show men spelas här.

Protest. Uppstudsighet. En ung arg man säger sanningar och öppnar dörrar och the times är verkligen a-changin". 1960-talet. Absolut.

Men samtidigt.

Dylan gjorde den här konserten 1964. Sedan gick han vidare till ännu starkare saker och förändringar. Världen lyssnade och förändrades.

Samtidigt i Sverige:

1965 gjordes en musikfilm i Sverige, som tog lite intryck av dåtidens unga musik och pop. Ganska lite.

Det känns som om den utspelas i ett annat universum än Dylans konsert.

Filmen heter "Pang i bygget" och huvudrollerna spelas av Lill-Babs och Thore Skogman. Thore spelar handlaren Valentin Skog vars butik hotas av elaka bröderna Grym, och Lill-Babs spelar Dockan. De sjunger förstås mycket, bland annat gör de "Popitop" tillsammans.

"Pang i bygget" är nyligen släppt på dvd, av Zenith film som gett ut en serie köp-dvd under rubriken "Guldkorn från svensk film". Alla titlarna presenteras i bild av Jan Bergman och även om den tekniska kvalitén är ojämn är det en kul satsning. Zenith har gett ut mycket från 1940-talet, som "100 dragspel och en flicka", "Harald Handfaste" och "En förtjusande fröken". "Fångad av en röst" skildrar den hårda grammofonbranschen" 1943.

I mitten av 1960-talet kom också fyra Miss Marple-filmer med Margaret Rutherford, även de nyligen släppta i en fin dvd-box.

Thore Skogman och Lill-Babs i försvar för den svenska Folkparken. Miss Marple dricker te och löser Agatha Christies raffinerade mord. Bob Dylan tänder eldar från scen i New York.

Filmerna är svartvita, men Bob Dylan låter som om han är i färg.

1960-talet hade sannerligen många ansikten.

Dagens rätt

Jens Peterson jens.peterson@aftonbladet.se