Brist på sans och vett kring Melodifestivalen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Schlager kommer från tyskans ord för slå. Precis som engelskans hit.
Och i dessa melodifestliga dagar är det många som verkar slagna.
Mycket man inte förstår.
Kring Melodifestivalen verkar det som om all sans och vett försvinner. Syrebrist av schlagerturnéerna runt riket?
Tacksamt för satirikerna i ”R.E.A” som varje torsdag gör schlagerparodi på Börsens scen i Stockholm.
Christer Björkman, som är med och väljer ut schlagerartister, var intervjuad i Svenska Dagbladet om storheten med festivalen. Han tog som exempel ”när det kom en 16-årig tjej som slog hela populärmusikeliten”.
Han menade Carola och ”Främling” 1983.
Svenska eliten? Ser Christer Björkman hallucinationer?
Den svenska populärmusikeliten har aldrig varit överrepresenterad i Melodifestivalen. Visst har det hänt att enstaka stora sångare deltagit, eller fått ett genombrott, men rejäla delar av startfälten har bestått av sångare som tv-publiken aldrig hört talas om och aldrig mer vill höra talas om.
De nio som tävlade mot Carola 1983 var: Kikki Danielsson, Ritz, Kerstin Dahlberg, Karina Rydberg, Maria Wickman, Karin Glenmark, Ann-Louise Hanson/John Ballard, Peter Lundblad/Agneta Olsson och Nils-Åke Runeson.
Jodå, där finns duktiga artister och flitiga schlagerdeltagare. Men nog kunde vi även 1983 skramla ihop en bättre ”elit”.
I dag också. Det är inte Per Gessle som komponerar tävlingsbidrag.
Fast Orup har skrivit en schlagerlåt åt Lena Philipsson i år. Den heter ”Det gör ont” och hyllas. Med rätta, även om Orup skrivit bättre sånger i sitt liv.
Förra året skrev Orup exakt lika bra låtar som han och GES spelade in på cd och turnerade med. Då ansågs Orups låtskrivande som det sämsta i universum.
2003 var låtskrivaren Orup en spypåse. 2004 är samma sorts låt genial.
Det är mycket jag inte begriper.
Orup har skrivit sin låt själv. Verkar det inte vara så i deltävlingarna:
Ju färre låtskrivare, desto bättre sång. En del av bidragen under årets deltävlingar har haft drygt 17 textförfattare och 13 melodisnickrare som tydligen suttit och diskuterat fram sina verser.
Eller är det för att upphovsmännen vill slippa stå ensamma med skammen som sångerna presenterats som grupparbeten?
Ett märkligt inslag i årets delfinaler har varit de osanna anekdoterna från varje artist. En poänglös lögn som varit mer irriterande än fyndig. Det kanske är i den kategorin skröna man ska placera Christer Björkmans minne av ”populärmusikeliten” 1983.
Shania Twain gjorde en underhållande show på Globen i söndags, fast att skriva autografer under låtarna var väl i käckaste laget.
Varje låt på hennes två senaste poppiga plattor hade kunnat vinna en schlagerfestival.
Där kan man prata om populärmusikelit.