Tack gud för Jonas Gardell
Fredrik Virtanen ser något så sällsynt som en bra svensk dramaserie
Tänk att det ska komma som en chock när verkligt bra svensk tv sänds.
Tack kära tv-gud för SVT.
Tack kära tv-gud för Jonas Gardells ”Torka inga tårar utan handskar”, premiär i kväll.
”Lasermannen” var strålande, ”Hinsehäxan” var utmärkt, ”Bibliotekstjuven” med Gustaf Skarsgård var bra, Peter Birros ”Upp till kamp” var högst kompetent… Alla sändes på SVT och det finns säkert flera men jag kommer inte på dem.
Däremot kommer jag på tio mediokra deckare med ett polisnamn i titeln.
Samtidigt kan du väcka mig i mitt i natten och jag kan rabbla 50 fantastiska utländska tv-serier.
Nu pratar jag om bristen på bra svenska tv-serier, inte om den skräpigt färgglada barn-tv som vi, det utmattade svenska folket, erbjuds en vanlig fredag eller lördagskväll på primetime.
Då är det råkommersiellt dravel som ”Doobidoo”, ”Postkodmiljonären”, ”X factor” och ”Körslaget” vi genomlider. För trots allt tittar vi ännu främst på tv tillsammans, inte i varsitt rum med en dator. Det är simplaste tänkbara taco-tv som erbjuds familjen Svensson om helgerna.
Även övrigt i veckorna är det svårt att som tänkande människa hitta ens svenskproducerad underhållnings-tv av klass. Som bäst blir det ”Så mycket bättre”, ”Sveriges mästarkock” och ”Solsidan” på TV4. I övrigt är det reality, dokusåpor och gör-om-nåt-program. Annars är vi hänvisade till SVT:s seriösa utbud av samhälls- och kulturprogram som ”Uppdrag granskning”, ”Babel” och ”Kobra”.
God, enkel underhållning är en bristvara. Och med tv med snäppet större ambitioner är det än värre.
Svenska dramaserier är mer unika än vita älgar.
Det har gått så långt att jag känner viss chock och tacksamhet – ja tacksamhet – när en verkligt bra svensk tv-serie dyker upp. Så sällsynta är de, vilket förstås utarmar det svenska kulturlivet och den intellektuella nivån i riket.
Men i kväll händer det, och som vanligt är det en måndagssatsning på SVT.
”Torka aldrig tårar utan handskar” med manus av Jonas Gardell är nästan fantastisk. Träffsäker, välspelad, viktig, mångbottnad och minutiöst välgjord av regissören Simon Kaijser da Silva.
Den handlar om hiv-epidemin på 80-talet och följer Gardells pågående böcker på samma tema.
Det kommer att sluta med många tårar, usch.
Men missa den inte. Den håller så nära ”Angels in America”-klass – Mike Nichols mästerliga miniserie med Al Pacino i huvudrollen som hivsmittad maktspelare – som en svensk tv-budget tillåter.
Att Gardell-premiären föregås av ”Vem tror du att du är” (samtidigt som TV4 förstås sänder ett lekprogram med Peter Jihde) och följs av nypremiären av den nagelbitande actionserien ”Homeland”, gör att SVT1 helt dominerar i kväll, igen.
Och så talar vissa om att public service bör avskaffas. Då skulle inget finnas kvar. Inget. Det skulle vara ”Beck”, talangjakter och frågesport dygnet runt. Arma land.