Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Vilken politiker tar en huvudroll för filmen?

Jens Peterson om politikernas osynlighet i filmpolitiken

Vi ser livet och världen på bioduken.

Kommers och politik avgör vilka filmer som visas. Men det är osynligt inför valet.

Tystnad från politikerna. Som mest är skurkar på bio.

Film och filmpolitik hörs inte i valrörelsen. Inget händer medan vi ser slutet av ett filmavtal som ingen vill ha. Naturligtvis har även politiker favoritfilmer och slukar film som alla andra.

Men hur vill de lösa branschens kriser?

Ska det nya filmavtalet ha starkare statlig inblandning? Ska de bredbandsleverantörer som tjänar pengar på att vi ser film via nätet vara med och betala? Är det bra med kommunalt ägda biografer som i Norge?

Det finns många frågor kring filmproduktion och distribution som politiker kan ha åsikter om.

En chans för verklighetens valda makthavare att bli hjältar.

Det är de sällan på bioduken.

Filmvänner vet att när en politiker dyker upp i intrigen är det något skumt på gång. En makt­havare som låtsas vilja mänsklighetens bästa. När det drar ihop sig till final har ofta den pompöse pampen avslöjats som ett korrumperat svin.

Även när det finns goda politiker som vill göra världen bättre omges de av konspirerande kolleger. Vi älskar tv-­serier som ”House of cards”, ”Vita huset” och ”Borgen”. ”Trist, herr minister”. Svenska ”Kronprinsessan” och ”Starke man”.

Urtypen för genren är ”Alla presidentens män” som förstås bygger på verkligheten. Journalister avslöjar politiker. Den sorten har fortsatt vara filmintrig, som i ”State of play” med Russell Crowe som hjältereporter. Han spelar själv borgmästare/skurk i ”Broken city”. George Clooney vill väljas i ”Maktens män”, avslöjande om fulspel i valrörelser.

I bioaktuella ”Sin city: A dame to kill for” är de flesta figurerna förfärliga, men värst är förstås en politiker. Även i framtiden är politikerna skumma, som ledarna i ”Divergent” och Hunger games”.

En sevärd svensk om politik är Tova Magnussons begåvade ”Fyra år till”, en romantisk komedi där en socialdemokratisk strateg blir förälskad i folkpartiledaren. De är sympatiska och humorn vänlig, men det är inte en godhjärtad partivärld.

Listan på spelfilmer där politiker spelar falskt kan göras lång. Men vilken riktig politiker blir först med att ta en huvudroll för filmen? Det behövs action. Jakten på den försvunna skatten.

Följ ämnen i artikeln