Boken kan lyfta Nisse Hellberg
Håkan Steen om ”Historien om Nisse Hellberg och Wilmer X”
Trots att Nisse Hellberg har en av svensk rockmusiks mest framgångsrika karriärer känns han alltjämt lite underskattad.
En ny bok kan förhoppningsvis förändra den bilden.
”Historien om Nisse Hellberg & Wilmer X” är något så ovanligt som en grundlig, uttömmande och i långa stunder väldigt underhållande svensk rockbiografi. Särskilt som Hellberg och medförfattaren Micke Sjöblom har varit måna om att den inte ska vara tillrättalagd och skönmålande.
Den som vet något om Hellberg vet att han inte bara är en av de både mest framgångsrika och längst överlevande i den svenska popbranschen.
När Wilmer X började knaka i fogarna för tiotalet år sedan hittade sångaren och låtskrivaren snabbt ett sätt att återuppfinna sig själv som soloartist, utan att egentligen vika en tum ifrån den mix av traditionell blues, rock’n’roll och pop som alltid präglat hans låtskrivande.
Den som vet något om Hellberg vet också att hans starka vision och vilja inte alltid gjort honom så lätt att jobba med, vilket medlemmarna i Wilmer X – under 80- och 90-talen ett av landets både största och tveklöst bästa rockband – i olika grad fått erfara.
Boken berättar nästan lika mycket om manlig gruppdynamik som Metallica-filmen ”Some kind of monster”. Tydligt avslöjas hur en lång serie små beslut och viss oförmåga att kommunicera sakta släpper in rost i det en gång så lyckligt rumlande maskineriet.
Framför allt får vi via generösa mängder av Hellbergs egna anekdoter, foton och teckningar en väldigt bra bild av varför han blev just den artist han blev.
Vi möter sladdbarnet i 70-talets Malmö som ägnar massor av tid åt att ha det tryggt men tråkigt för sig själv under Marc Bolan- och Rolling Stones-affischerna i pojkrummet. Tristessen föder drömmar som blir till glasklara fyrfärgsvisioner om rock’n’roll och genom lika delar besvikelser, lyckliga omständigheter och hårt, tjurskalligt jobb förvandlas till en gedigen karriär.
Och den som till äventyrs inte redan insett det bjuds här åtskilliga bevis på att 55-åringen även hör till svensk musiks mest välformulerade och insiktsfulla figurer.
En av bokens bästa bitar är ett långt samtal mellan Hellberg och Sydsvenskans Per T Ohlsson som glider sömlöst mellan första världskriget, BB King, Wagner, Obamacare, skumtomtar och Chuck Berry.