Storslaget när Jöback tar hem Fantomen

Jens Peterson

Så bra är ”Fantomen på Operan” på Cirkus med Peter Jöback

Välkommen tillbaka. Fantomen som åter spelas på svenska. Peter Jöback som visar svensk publik den roll han imponerat med internationellt.

Och välkommen Emmi Christensson som får ett svenskt genombrott med sin fantastiska röst i en huvudroll.

”Phantom of the opera” har spelats i 30 år och ser i stort sett likadan ut runt världen. Det är en spektakulär musikal på operan i Paris på 1800-talet. Den skojar med opera och operett, och har pampiga scener. Som operan ”Hannibal” med elefant och dansare, en folkrik maskerad i spiraltrappa, underjordiska båtfärder bland fladdrande ljus och en kristallkrona som rör sig mellan scengolvet och taket.

Uppsättningarna är gjorda så att skådespelarna är utbytbara. Men de kan naturligtvis göra mer eller mindre intryck. Peter Jöback visade tyngd i London när han spelade titelrollen där, och är mycket bra i svenska versionen. Hans sångröst har mognat och han blir allt bättre som skådespelare.

Skönheten med odjuret

Fantomen är en illa behandlad människa som gömmer sig i operahuset, ett geni som älskar musik och vill styra föreställningarna efter egen smak. Skönheten möter odjuret när han fastnar för den unga balettdansaren Christine och hjälper henne hitta sin röst.

Emmi Christensson är stark i rollen och briljerar i ”Om du bara vore här igen”. Hon och Peter Jöback har flera fina musikaliska möten, och musikalen brinner starkast när de står i centrum. Det finns scener med tjafs kring personalpolitik på teatern som mest roar den som är väldigt förtjust i operaparodier.

En blandad bukett

Andrew Lloyd Webber har skrivit varierad musik och minnesvärda melodier, ett skäl att den fortfarande spelas. Det kan dra åt pompösa hårdrocksballader, men här finns en blandad bukett.

Stora känslor. Stora scener. ”The phantom of the opera” är ett storslaget spektakel, som till sist griper för att där står en ensam blottad människa som längtar efter att bli älskad.