Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Anohnis återkomst exakt vad vi behöver

Antony And The Johnsons har blivit Anohni och återvänder till scenerna i precis rätt tid.

Nya singeln är lysande mörker.

Det är märkliga tider. Befängt många människor har uppenbarligen slutat bry sig om realiteter och är beredda att följa vilken populist som helst som lovar ­något bättre, tryggare och mer välbekant i form av tydliga och framför allt enkla lösningar.

Som så ofta när den typen av vindar blåser framstår de uttryck som vill erbjuda mer än en tolkning som farliga, rent av uppviglande.

Jag läser dödsrunorna om George Martin och slås av hur radikalt det han gjorde med Beatles fortfarande känns. Paul McCartney tvekade först när Martin ville lägga stråkar på ”Yesterday” – de var ju ett rock’n’roll-band! – men efter det öppnades alla fördämningar och ingen idé var längre för konstig. Kör Johns sång baklänges, släng in instrumentet som ­George köpte i Indien, låna från Stockhausen, goo goo g’joob!

Beatles gick från popband till konstnärer, med Abbey Road-studion som verktyg. Svårtydda och utmanande i en värld i mycket fortfarande var lika fyrkantig som en gammal journalfilm.

När den tekniska utvecklingen rasar på i gigabithastighet och gamla sanningar slutar gälla över en natt verkar längtan till en mer svartvit verklighet växa sig starkare.

Men popen har alltid mått bäst när motståndet mot vad den står för har känts som störst. Och där ”politisk musik” länge var ett skällsord är det artisterna som vågar sig åt det hållet som verkligen får saker att hända just nu.

Beyoncés på alla sätt laddade ”Formation” känns som en gudagåva denna surrealistiska Trump-vår. Och när vi som bäst behöver det återvänder en artist som hette Antony Hegarty och sjöng 00-talets mest ensamma pianoballader. Han har blivit hon, kallar sig Anohni och gör minst lika drabbande elektronisk pop.

Sent i fjol kom kraftfulla klimatlåten ”4 degrees” och i onsdags släpptes ”Drone bomb me”. En nattsvart ­historia sjungen ur perspektivet hos en ung flicka i ­Afghanistan vars familj blivit dödad i en amerikansk drönarattack. I videon levereras låten av en tårögd Naomi Campbell.

Starka grejer. Inte minst en cocktail av ingredienser som torde få vänner av enkla lösningar att krevera.

Anohnis album ”Hopelessness” släpps 6 maj, rymmer titlar som ”Violent men” och ”Obama” och kan bli en av vårens stora skivor.