Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Familjen som har mig i ett järngrepp

Kristin Lundell om sitt nya beroende

Det är ondskan som exploderar i ett vykortsparadis.

”Bloodline” både förför och ­förstör.

För hur ska en kunna få något gjort när det finns en hel säsong att titta på?

”The Jinx” är slut.

”Girls” är också slut och det är en hel vecka kvar till sista säsongen av ”Mad men” börjar visas i USA.

Så.

Vad ska man titta på nu då?

Först hade jag tänkt tvinga mig igenom ännu ett avsnitt av ”100 ­code” på HBO Nordic.

Det som började som vanlig ­serie-nyfikenhet har nu övergått i ett självskade­beteende.

Men sett ur en kalkons synvinkel är den svensk-tyska samproduktionen faktiskt rolig.

Två poliser - en från Stockholm och en från New York - sätts att samarbeta för att fånga en serie­mördare.

Michael Nyqvist och Dominic Monaghan (känd från ”Lost” och ”Sagan om ringen”) hatar varandra.

Det serveras den ena kulturella frontalkrocken efter den andra - trots att de båda är vita heterosexuella män från västvärlden som egentligen har mer gemensamt än de flesta.

Gruff, tjafs och sura miner varvas med en mordserie som - och håll i pantalongerna här - har inspirerats av den grekiska mytologins Hades och Persefone.

Herregud!

Ja, ni förstår.

”100 code” har letat med ljus och lykta för att hitta en riktigt krystad komplott.

I ett försök att spinna vidare på de senaste årens kriminalboom vill ”100 code” vara jättesmart i sin ­intrig.

I stället sätter den inte bara krokben för sig själv - den snubblar ner i sin egen grop, gräver igen den och placerar en blomma därpå.

För att travestera handlingen.

Jag har fortsatt att titta på ”100 ­code” för att se när botten är nådd.

Men tydligen får det alltid plats med mer fyllning i kalkonen.

Tack och lov att en hel säsong av ”Bloodline” därför kablades ut på Netflix förra helgen.

Efter det första avsnittet av det ­psykologiska dramat om familjen Rayburn har jag inte fått något gjort på hela veckan.

Den går inte att göra sig fri från.

Hela tiden planteras nya trådar som håller en kvar. Bara ett avsnitt till. Hela tiden.

Familjens svarta får, den äldste ­brodern Danny, återvänder för att fira att föräldrarna ska få en pir uppkallad efter sig.

Han har inte varit hemma på länge. Man förstår att han drivits bort.

Danny är en hopplös typ. Inte alls så lyckad som sina tre andra syskon och faktiskt inte särskilt sympatisk.

Det finns något ständigt obehagligt över Ben Mendelsohns rollfigur men allt eftersom förstår vi.

Olycksfågeln blir underdogen - han som aldrig fick spela med samma odds som sina syskon.

Gradvis ändras sympatierna ­innan allt skälver till.

Det är ondskan som sakta exploderar bland palmer och orkidéer.

Helvetet i ett vykortsparadis.

Just nu bryr jag mig inte om så mycket annat än ”Bloodline”.

Att få se Kyle Chandler - coach Taylor från ”Friday night lights!” - och Linda Cardellini - åh Lindsay från ”Nollor och nördar”! - sakta drivas till sitt yttersta.

För det är som i alla familjer. Alla har bidragit med sin del till den ­gemensamma historien. Familjen Rayburns nota har nu beställts in och ingen kommer undan att betala sin skuld.

Kristin komparerar

1 One Direction. Så blev de bara fyra. Att Zayn Malik i veckan lämnade One Direction kom som en chock för världens alla Directioners. Men för oss andra - vi som i två decennier studerat pojkbandsarten visste naturligtvis att det skulle hända. Take That, Backstreet Boys och Westlife vet ­alla hur det känns. I den världen blir fem alltid ­fyra. Det är en naturlag.

Förvåningsfaktor: 1 av 5

3 ”Downton Abbey”. Hej då Lady Mary. So long Carson. Smell you later Mr Bates. I torsdags bekräftade brittiska ITV att nästa säsong av slottssåpan ”Downton Abbey” blir den sista. Ett ganska väntat beslut av serieskaparen Julian Fellowes. För hur många gånger kan betjänten Bates egentligen ­anklagas för mord utan att det blir trist? Ja just ja, det var ju för trettiofem gånger sedan.

Förvåningsfaktor: 2 av 5

2 Jeremy Clarkson. Vänta nu ett tag. Något är lurt med att den numera före detta ”Top gear”-programledaren i veckan fick sparken från BBC. Det går emot all logik. Är ni säkra på att det inte var satirpublikationen The Onion som avslöjade nyheten? För ska en karl inte längre kunna få en andra chans för femtonde gången? Typiskt snåla feminister att förstöra allt som är kul.Förvåningsfaktor: 5 av 5

Kristin korar

Veckans låt 1. ­”Pretend”. Att lyssna på det andra spåret på Seinabo Seys ep ”For Maudo”, som släpps på måndag, är att ­låta sina öron knockas av en ljuvlig smocka till låt.

…låt 2. ”Carry me”. Det enda som var bra med att ”Girls” fjärde säsong tog slut var att vi fick höra Family of the Years nya låt. Sedan tog skivbolaget Warner ner live­inspelningen från Youtube. Då var allt dåligt igen.

…låt 3. ”Little wanderer”. De The Cure-iga gitarrerna i introt till fjärde spåret på Death Cab Fur Cuties nya skiva får håret att tupera sig på armarna.

Följ ämnen i artikeln