Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Malena Ernman: ”Jag har gråtit så mycket”

Uppdaterad 2015-09-05 | Publicerad 2015-09-04

Tragedin i södra Europa engagerar hela Sverige.

Sångerskan Malena Ernman är en av de som vill hjälpa till i den stora flyktingkatastrof som just nu pågår.

– Jag försöker göra det lilla jag kan.

Malena Ernman är lika känd för sitt antirasistiska engagemang som för sin sångröst.

Den gångna veckan har hon reagerat mycket starkt på de scener som utspelar sig i södra Europa. Särskilt är det bilden på treårige Alan Kurdi, som drunknade i Medelhavet och som kommit att bli en symbol för flyktingkrisen som fått sångerskans hjärta att brista.

– Det är fruktansvärt, jag har gråtit så många gånger den här veckan. Men jag är övertygad om att många människor måste se den för att reagera, säger hon och fortsätter:

– Bilderna ikväll med flyktingar som vandrar längs motorvägen är också väldigt starka.

Men samtidigt känner hon en ökad hoppfullhet.

– Jag har också gråtit av glädje över bilderna från tyska fotbollsarenor och det fantastiska engagemang som finns i Tyskland och Österrike nu.

”Jag gör det lilla jag kan”

Även i Sverige har flera kampanjer startats för att hjälpa flyktingarna. Henrik Schyffert var en av dem som först publicerade bilden på Alan, vilket fick bidragen att strömma in till insamlingen ”Vi gör vad vi kan”.

– Jag tycker att det är toppen att han publicerade bilden. Själv laddade jag upp en bild på blöjförpackningar som folk skänkt på tågstationen i München. Den nådde nästan två miljoner människor. Det var en kompromiss, säger Malena Ernman.

Hur har du engagerat dig?

– Jag försöker göra det lilla jag kan. Jag når väldigt många människor på Facebook och därför fokuserar jag på det just nu. Vi har suttit och jobbat med bara det hela veckan faktiskt. Det är inte så mycket men det är det jag kan göra. Och så skänker jag pengar via alla organisationer förstås.

Gör vi tillräckligt?

– Vi gör aldrig nog men vi gör väldigt mycket. Särskilt de senaste dagarna. Därför känns det oerhört hoppfullt. Kommuner, kyrkan och hjälporganisationer har stort behov av volontärer. Jag hoppas att vi kan hålla fast i den känslan som vi får när vi ger så mycket.

– Att hjälpa varandra och ge någonting meningsfullt till en annan människa är nog det närmaste vi kan komma en mening här i livet.

Följ ämnen i artikeln