Intimt, naket och blått

A CAMP

helskärm

A Camp (Stockholm/Universal)

POP

Redan med "The bluest eyes in Texas", låten Nina Persson spelade in ihop med amerikanske pojkvännen (numera maken) Nathan Larson till filmen "Boys don"t cry", började vi ana att det fanns mer talang och större visioner i den här tjejens huvud, och inte minst många fler temperament i hennes stämband än hon låtit avslöja på plattorna med Cardigans.

Singeln "I can buy you", som släpptes tidigare i somras, strök under den känslan med flera streck. Precis som på "The bluest eyes in Texas" rörde det sig där om lysande pop med klara rötter i country och blues, pop laddad med urstark melodikänsla men samtidigt med massor av värme och innerlighet.

Den svala popprinsessan från norr tillät sig plötsligt tina upp.

Det är dessa två spår som väger tyngst på det självbetitlade debutalbumet med A Camp, som Nina Persson kallar sitt soloprojekt. Och där många föreställt sig en hel platta med den sortens sprakande lägereldsvisor bjuds en något mer utmanande och brokig kompott låtar. Om än med den gemensamma nämnaren att samtliga spår håller sig rätt många kliv ifrån Cardigans sound och melodiideal.

Plattan är delvis inspelad i Sverige men huvudsakligen i Woodstock i USA, med både amerikanska och svenska musiker (från bland annat Weeping Willows och Atomic Swing), med Nathan Larson och musikaliske själsfränden Niclas Frisk som låtskrivarpartners och bollplank och Sparklehorse-hjärnan Mark Linkous på sitt första producentuppdrag utanför det egna bandet.

Ni som är bekanta med Sparklehorses musik (är ni det inte rekommenderas senaste albumet "It"s a wonderful life" varmt) känner er förmodligen ganska hemma på "A Camp".

Inte för att Nina Persson försöker sig på riktigt lika skruvade, tilltufsade indierock-möter-gammal-folkblues-övningar som Linkous kan göra, men den där organiska, medvetet ickeperfekta atmosfären svävar över stora delar av skivan.

Och Nina sjunger bättre än någonsin. Intimt, naket och mycket blått, kanske inte riktigt som en småländsk Billie Holiday men åtminstone ibland som en Dusty Springfield från Malmö.

Texterna hämtar ofta bränsle ur sorgen och ilskan ett brustet hjärta kan ge upphov till (låtarna har, om ni undrar, i många fall några år på nacken). I bland byggda av starka metaforer, som i "Such a bad comedown" med den förgörande kärleken gestaltad som en drog.

De nedstrippade balladerna, som "Angel of sadness" och "Song for the leftovers", är bäst. Försöken att göra mer distorderad, uppfuckad rock, som svartsjuka "Hard as a stone" eller tunga "The oddness of the lord", engarerar inte alls på samma sätt.

Möjligen finns de där för att skapa dynamik och spänning, men får i stället plattan att kännas en aning splittrad.

Kredd dock för covervalen. Inte för att vi får de definitiva tolkningarna av vare sig Daniel Johnstons "Walking the cow" eller Replacements "Rock"n"roll ghost", men båda versionerna är bra och det är förstås synnerligen hedervärt att lyfta fram två så förbisedda pärlor.

Nina Persson kan säkert få till fler, egna, på nästa A Camp-platta.

För ett album som lovar så här mycket måste givetvis följas upp.

Lyssna på skivan!

Håkan Steen