Refrängen till ”One love” är bra – mycket bra

Markus Larsson

Aftonbladets schlagerkrönikör Markus Larsson om den första genomlyssningen av låtarna

VÄSTERÅS. Gissa vilka det handlar om nu?

Första uppspelningen av andra delfinalens låtar sker i ett konferensrum på schlagerhotellet i centrala Västerås.

Bandspelaren har samma problem som i Göteborg förra veckan – den hostar, skrapar, brusar och kippar efter andan.

Journalisterna får luta sig långt fram i stolarna för att höra ordentligt.

Och eftersom lågprisljudet som kommer ut ur högtalarna är gjort av kartong och tomma konservburkar är det lite svårt att avgöra bidragens eventuella potential.

Men i alla fall.

Det är inget fel på startfältets bredd.

Vi får bland annat höra ett Gyllene Tider som måste gå på bio i målsmans sällskap (Alexander Schöld), en stark och 80-talsfläskig ballad (Sanna Nielsen), rysk dragspels-r’n’b (The Nicole) och ett dåligt skämt (Andra Generationens ”Kebabpizza slivovitza”).

Olas bidrag ”Love in stereo” kickar kanske inte lika hårt som hiten ”Natalie”, men det behöver inte säga nånting om hans chanser på lördag.

Karln är en så pass stor flickidol att krukväxterna i hotellobbyn tappar bladen och falsettskriker när han går förbi.

Och så har vi ju, få se nu, en liten duo ... vad hette de nu igen? – blädder, blädder – just ja ... Johnson & Häggkvist.

Deras duett heter ”One love” och är bland annat skriven av Johnsons evige parhäst Peter Kvint.

Låten är som en välgjord cocktail av U2 och klassisk Eurovision-schlager. Refrängen kommer knappt att rymmas i Globen.

Det är bra. Mycket bra.

Om kemin fungerar mellan stjärnorna kan det bli ett fantastiskt schlagerrocknummer.

Efter ”One love” är det för övrigt ganska tyst i konferensrummet.

– Peter Kvint ... vilken man, säger Aftonbladets reporter Strömberg och drämmer igen anteckningsblocket med en smäll.

– När lyfter planet till Belgrad? undrar jag och tittar på klockan.