Välspelad Wikipedia-musikal med två x Ernman som Piaf
Uppdaterad 2021-10-04 | Publicerad 2021-10-02
Forever Piaf
Göta Lejon, Stockholm. Regi och manus Rikard Bergqvist, med Beata Ernman, Malena Ernman, Björn Kjellman, Anna Thiam, Jesper Sjöberg, Lisa Stadell. Längd: 1 timme och 45 minuter utan paus.
Till sist sker det. Beata Ernman gör en rörande känslostark tolkning av Edith Piafs avskedssång. Den om att hon ångrar ingenting. Nej, inget alls.
Innan dess har Piafs korta men mycket dramatiska liv snabbspolats i en välspelad Wikipedia-musikal.
Beata Ernman spelar den yngre Edith Piaf, som också var tonåring när hon upptäcktes på Paris gator. Mamma Malena Ernman spelar den äldre Piaf, men de är oftast på scen samtidigt. Båda berättar.
Det är mycket berättande i ”Forever Piaf”. Skådespelarna på scen håller föredrag om Piafs liv, både fakta och myter. Alla tveksamma skrönor redovisas med tydliga fotnoter och reservationer. ”Vem vill ha en tråkig sanning när man kan få en bra historia”, som Malena Ernman säger med Piafs stämma.
Både Beata och Malena Ernman gör starka versioner av fransyskans klassiska sånger. En förutsättning, eftersom kvällens ämne är hennes märkvärdiga sångröst. Beata Ernman lägger sig nära Piafs klangfärg i några paradnummer och har en imponerande närvaro och utstrålar trygghet på scen. I deras sångnummer finns kvällens nerv.
Även de andra skådespelarna på scen sjunger sånger, som ”Milord”. Det är en mycket rapp och händelserik historieskildring. Ofta blir det endast smakprov av låtarna innan det är dags för nästa scen. Nya platser. Nya årtal. Nya personer. Tidningsrubriker fladdrar förbi. Lekfull scenografi och ambitiösa shownummer.
Björn Kjellman spelar olika män i Edith Piafs liv, men föreställer även hennes farmor som drev bordell där lilla Edith växte upp innan hon började barnarbeta åt sin pappa och sjunga på gatorna. Som 17-åring blev hon gravid, dottern dog två år gammal. Hennes fortsatta liv är fullt av tragedier som var och en skulle räcka till en musikal, men ”Forever Piaf” hastar snabbt igenom det mesta.
Ibland blir det komiska tablåer, ibland dansnummer. Tempot och tonen skapar distans. Det finns inte tid att engagera sig eller bli berörd. Föreställningens Edith Piaf är skriven så att går hon vidare från alla tragedier med en axelryckning. Till nästa sång, nästa flaska, nästa man.
I en scen får hon brutala sånglektioner av textförfattaren Raymond Asso. En lektion i artisteri. ”Forever Piaf” är lika mycket undervisning som underhållning.
