Mer Hamlet åt folket
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-04-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Helena Bergström går fram på scenen.
”Att vara eller inte, det är frågan.”
En ny Hamlet. Andra ord. En sevärd föreställning.
”Hamlet” på Stockholms stadsteater är regisserad av Philip Zandén och använder den stora scenens hela omfång. Pampiga stenkolonner bildar glidande nya miljöer, rök och dimma och mycket musik. Bra musik av Johan Söderqvist, ibland med ordlös gripande sång av Susanne Rosenberg.
Översättningen är gjord av Jan Mark. En del bevingade ord flyger lite annorlunda än vi är vana vid, som i ”att vara”-monologen. Ibland är nytolkningen tydligare än de klassiska, ibland klingar den ovanligt vardaglig.
Men som helhet är det en engagerande uppsättning, som lyfter fram tankarna om teater och skådespelande i pjäsen.
Shakespeares klassiker tål mycket.
”Hamlet” har filmats över 50 gånger, och många har därför chansen att se olika Hamlet och jämföra utan att resa till olika teatrar.
I en bra video/dvd-butik kan du hitta ett urval.
År 2000 kom en tuff modern version med Ethan Hawke i dagens New York. Med Bill Murray som Polonius och Julia Stiles som Ofelia. Den finns på amerikansk dvd.
Innan Mel Gibson ägnade sitt liv åt timmar av Jesus-tortyr spelade han Hamlet 1990, med Helena Bonham Carter som Ofelia och Glenn Close som Hamlets mamma Gertrud.
Gibsons Hamlet är full av energi, ungt rastlös på samma sätt som Helena Bergströms.
Mer traditionell är Kenneth Branaghs långlånga film från 1996, en påkostad och tidlös uppsättning med många fina skådespelare. Vill man ha det ännu mer klassiskt finns Laurence Olivier i sin film från 1948.
Någon borde också släppa Stellan Skarsgård i tv-filmen från 1985, även den med Jan Marks översättning. Regisserades av Ragnar Lyth och har skådespelare som Pernilla August, Dan Ekborg och Mona Malm.
Ingmar Bergmans tunga Dramaten-version med Peter Stormare filmades väl dessvärre aldrig.
Mer ”Hamlet” åt folket.
ABBA tål precis som Shakespeare nya tolkningar.
Om de görs som Nisse Landgren. En effektiv cd ”Funky ABBA” där han sjunger och spelar trombon tillsammans med sitt ivriga funkband. Låter tufft.
Ibland som om Steely Dan tog sig an ABBA-låtarna, påhejade av Chicagos tidiga blåssound. Ibland rappar Magnum Coltrane Price, ibland sjunger Viktoria Tolstoy eller Sharon Dyall.
Nytt ljus på sönderspelade sånger.
Som bonus spelar Benny Andersson piano, ensamt komp till Tolstoy på ”When all is said and done”.
Walter Yetnikoff var chef för skivbolaget CBS som blev Sony. Boss över Michael Jackson och Bruce Springsteen, förhandlare med Rolling Stones. Han berättar om sin uppgång och fall under 1970- och 1980-talen, hur han knarkade och söp bort allt. Skvaller från en som såg mycket men inte verkar ha fattat någonting.
Också någon sorts ny belysning på världsstjärnorna. Eller kanske mer skuggor.