Hjärtat ska växa sig stort av denna vackra höstdag

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

NEW YORK

Livet väntar inte.

Det är aldrig för sent.

Det går att vinna igen.

Central Park en sån här dag när kylan har kommit, när hösten är här, när det går att andas igen.

Älskling, då andas man.

Sommar i New York är som att ligga under två filtar, en varm fuktig och en varm torr, och som alla förstår är det inte angenämt, inte ens när den torra filten är närmast skinnet för den fuktiga filten fuktar ner den torra"jag har dragit den här metaforen för långt.

Men nu, älskling, nu är det sval höst. Det har vänt. Det går över en natt. Det går alltid över en natt.

Såna här svala dagar finns ingen mäktigare plats i världen än Central Park, bredvid dammen nedanför Grand Army-ingången, du vet där man ser alla skyskrapor och the Plaza Hotel som sticker upp ovanför ankorna i dammen och ekorrarna i träden, vilka jag misstänker är engelska ekar.

Det är en förtrollad plats.

Här möts Henry Thoreau och Donald Trump. De delar en påse rostade jordnötter (va?). Van Morrison mässar "Into the Mystic". Frank Sinatra croonar "This Town". Naturen möter staden. Gud.

Jag får ett ekollon i huvudet. Och ett på axeln. Men nästa missar. Tack för det, New York-korren däruppe i eken.

Solen säger att det är dags att promenera vidare, förbi Wollman Rink där Kate Beckinsale om bara en dryg vecka hade kunnat kyssa John Cusack på skridskor om verkligheten vore film, vidare till The Boathouse där "Sex and the city"-flickorna brukar dricka cocktails medan kärleksparen flamsar i roddbåtarna, vilka jag misstänker har felkonstruerade åror.

Det går att vara lycklig såna dagar.

Eller, inte riktigt, inte längre. Inte som då vi var 17 och livet var som en film, när vi var kungar över gatorna; ännu inte besegrade av nederlagen, som Henrik Berggren i Broder Daniel sjunger på nya "When we were winning", den bästa låt som gjorts, någonsin. 4.45 eller 9.32 lång.

"What have we done to our lives

We could have been anything

We gave it all up, for what"

Det spelar ingen roll vart man tog vägen. New York. The greatest city in the world. Central Park. Nåt saknas alltid. Digitala fotografier bleknar inte.

Eller så är det inte så.

Det är inte så.

Det är så att jag ska ta denna höstdag och krama märgen ur den, och ta kärnan och plantera den i hjärtat och låta hjärtat växa sig stort och starkt som de här engelska ekarna.

"Life doesn"t wait", sjunger Berggren.

En and tog just en röd fisk i dammen. Den röda fisken sprattlade, gav hårt motstånd mellan taggiga andnäbbar, men förlorade.

Anden kände nog inte till att den röda fisken var en turistfisk. Anden gjorde vad den tyckte var lämpligast, älskling.

Det såg skitkul ut.

Knäcks in the city

Fredrik Virtanen fredrik.virtanen@aftonbladet.se