Markus Larsson: ”Yohio showens enda stjärna är”
Uppdaterad 2013-02-04 | Publicerad 2013-02-03
Utan honom vore delfinalen trist som en disktrasa
KARLSKRONA Försök att föreställa er den första delfinalen utan Yohio.
Precis.
Det hade varit lika sevärt som en disktrasa.
Att starta om efter fjolåret är inte lätt.
Och det blir antagligen en lång uppförsbacke innan tittarna får se något liknande igen.
Första delfinalen påminde om hur det var för några år sedan då premiären mest var till för att spolas förbi.
Men alla som gapar om att det här var den sämsta delfinalen i mannaminne måste ha fått en black out.
Jag säger bara Anna Book. Jag säger ”Samba sambero”. Jag frågar mig fortfarande: vad fan är en sambero? Och jag säger – den gick direkt till final. Tillsammans med Tommy Nilsson. På den nivån var det 2007.
Och för er som inte var med då: ”Samba sambero” får ”Gosa” att framstå som en entrecôte som tillagats av Gud, kryddats av Johannes Döparen och serverats av Jesus.
Men det är klart – utan Yohio hade vi inte haft mycket att skriva hem om.
I ”Skyline” lyckas exempelvis David Lindgren med att göra en lite tristare och sämre cover på sig själv. Och delfinalens vackraste låt, Anna Järvinens ”Porslin”, slutade näst sist efter den där förbannade saxfesten.
Vi tar det en gång till: efter.
Det hjälpte väl knappast att Järvinen sjöng så lågmält att texten inte hördes i rutan, men Melodifestivalen är inte riktigt redo för så obskyra och egensinniga indieartister ännu. Att en av låtens upphovsmän, Martin Elisson från Hästpojken, knappt släpptes in på efterfesten av vakterna är i sammanhanget rätt talande.
Det var den söta och coola sockerpuffen från Medelpad som blåste liv i showen. Låten ”Heartbreak hotel” är i sig ingen bomb. Soundet är medvetet anpassat för att tilltala så många som möjligt. Melodin skrämmer inte ens bort folk som gillar Andreas Johnsons sockerfria radioyoghurt.
Men det räcker att Yohio står still och snurrar på ett podium för att ”Heartbreak hotel” ska bli en vinnare.
Det är nåt nytt, nåt som för tävlingen framåt. Och jag misstänker att det inte är sista gången som en visual kei-artist ställer upp i tävlingen. Yohio är en nödvändig påminnelse om att den bästa popmusiken ofta är androgyn och queer.
Nästa vecka fortsätter turnén i Göteborg. Eller Göteborg och Göteborg. Till helgen återvänder pruttskämtens Messias till Melodifestivalen – Sean Banan.
Så jag antar att vi ses i Bananien.
Larssons läckraste
Anna Järvinen. ”Porslin” var föga överraskande för bra för den här tävlingen.
Larssons loska
Röstningstabben. Så rutinerat.
TV: Yohios flirt lades på is
Tobbe och Trus har allt skvaller från den stora efterfesten – missa inte klippet nedan!
Melodifestivalen |