Farligt att inte säga ifrån, SVT
Fredrik Virtanen om Gina Dirawi och antisemit-skandalen
Gina Dirawi råkade ungt och naivt slinta på telefonen och gjorde ett misstag. Sådant kan hända.
Men att SVT menar att Dirawis rekommendation av en bok som ifrågasätter Förintelsen inte strider mot deras ”principer och demokratiska värderingar” är vanvett.
Gina Dirawi, programledare för SVT:s ”Melodifestivalen”, rekommenderade en bok av en välkänd antisemit som brukar orera om judiska sammansvärjningar.
Sedan bad hon om ursäkt, hon visste inte vad det var för bok och raderade bilden som redan hade fått 3 000 likes på Instagram.
Tidigare har Dirawi skrivit ett blogginlägg med rubriken ”Israel tar efter Hitler”. Även då bad hon om ursäkt. Hon menade de vårdslösa formuleringarna mot staten Israels politik, vilket är legitimt och en annan sak än judehat.
Jag tror naturligtvis inte att Girawi är antisemit. Det vore absurt med tanke på allt hon skrivit mot rasism, bland annat i Aftonbladet.
Däremot gjorde hon vad alla människor gjort i hela mänsklighetens historia – sa något ogenomtänkt.
Problemet är att numera gör man det offentligt, via Twitter, Facebook eller bloggar. Därmed blir skadan så mycket större. Och om dumheten skrivs av en programledare – en stor makthavare – för Sveriges största tv-program, där fem kvalprogram har runt tre miljoner tittare och finalen runt 4 miljoner, blir spridningen enorm.
Gina Dirawi säger själv i SvD att hon inser att hon nu framstår som ung, naiv och ovetande.
Och hon är bara 21 år. Vem var inte naiv som 21-åring? Själv var jag det utan tvekan.
Dock kände jag till Förintelsen. Då, för cirka 20 år sedan, fanns ännu mängder av överlevare som kunde vittna. Jag såg Spielbergs ”Schindlers’s list” med en, hon bröt ihop för hon hade sett filmen i verkligheten.
Snart dör de allra sista överlevarna, risken finns att tiden sopar igen sanningen, trots all dokumentation, alla böcker, alla museum, alla filmer. Och om man inte känner till historien är risken stor att den upprepar sig.
En studie 1997, som förvisso var undermålig, visade att endast 71 procent av svenska skolungdomar var ”helt säkra” på att Förintelsen ägt rum. Hur den siffran ser ut i dag vågar jag inte tänka på.
Den blir inte bättre av att en stor ungdomsstjärna på SVT rekommenderar böcker där Förintelsen ifrågasätts.
Riktigt illa blir det när SVT:s programchef i Malmö Petter Bragée säger att ”om det hon skriver inte strider mot våra principer och demokratiska värderingar har vi inga åsikter om det”.
SVT är Sveriges viktigaste medieföretag, SVT är varken ungt eller naivt. Men det är Dirawi som har vett nog att ta avstånd från sitt misstag, inte SVT.
Det är inte bara konstigt, det är farligt.
Veckans ...
BABE. Soran Ismail, väldigt underfundigt lågmält rolig i ”Hübinette” på SVT.
SVT-PROBLEM. Och innan ens stormen kring Gina Dirawi lagt sig så kläcker ”Melodifestivalens” andre programledare, Danny Saucedo, ur sig ”svartingar” som värsta Bosse Hansson. SVT har fullt upp just nu, ”Agendas” obehagligt formulerade fråga ”Hur mycket invandring tål Sverige?” i färskt minne, liksom SVT:s expertkommentator i tennis Janne Gunnarssons FB-uppdatering i somras: ”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh.” SVT kanske bör fundera på en etikkurs? Tydlighet och nolltolerans mot rasism är livsviktigt i dessa nyfascisttider.
FILM I. ”Dom över död man”. Jan Troells film om den legendariske publicisten Torgny Segerstedt går upp på fredag och är en stark påminnelse om Förintelsen. Trots motstånd från hela det etablerade Sverige, som med alla medel ville hålla Sverige utanför Andra världskriget, tog han stark ställning mot massmördaren Adolf Hitler. Bra film om 1930-talet som är obehagligt rätt i nutiden.
FILM II. ”Bekas” av Karzan Kader. Om två pojkar
som försöker fly från kurdiska Irak till USA för att träffa Stålmannen. Mest väldigt charmig, men det finns en scen mot slutet som är så stark att jag tappade andan.
TV. ”Uppdrag granskning” på SVT i onsdags om riksdagsmannen William Petzäll (SD) som dog av missbruk. Så fruktansvärt och sorgligt. Man kan hoppas på en mindre moralistisk narkotikapolitik. Svenska Brukarföreningen borde kanske få bestämma allt, de vet vad de pratar om.
FILM III. ”End of watch”. Jake Gyllenhaal och suveräna Mikael Peña som med broderlig kärlek patrullerar genom våld, droger och rasism i östra Los Angeles. Trött polisfilmgenre, ändå annorlunda.
Fråga Fredrik
Var hittar jag din jullåtsspellista? /Mack3
Svar: Googla ”Virtanens jullåtskalender” så hittar du http://open.spotify.com/user/virtanen/playlist/5lC1sYZP9w7OpKra95FYSC