Michael Moore är inte ensam om politisk satir
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-05-19
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
CANNES
Kan biofilmer avgöra amerikanska presidentvalet i höst?
Ja, tror Michael Moore som säger att det är därför hans "Fahrenheit 9/11" motarbetas.
Han är inte ensam om att ladda bioduken med politik.
Uppföljaren till Oscarsvinnaren "Bowling for Columbine" har ett tydligt budskap: Michael Moore vill att USA ska välja en annan president.
Det är han mycket klar med även i sin senaste bok.
"Fahrenheit 9/11" börjar med kaoset kring rösträkningen i valet 2000. Propagerar övertygande för att kriget mot Irak startades för att Bush och hans affärskompisar ska tjäna pengar på olja.
"Fahrenheit 9/11" får publiken att skratta och gråta. Om den visades i amerikansk tv skulle den med all säkerhet påverka hur amerikanerna röstar. En av Moores åsikter är att det rika USA skickar ut det fattiga USA:s barn för att dö i krig. Därför går han runt i Washington och försöker få kongressledamöter att sända sina vuxna barn till kriget.
"Fahrenheit 9/11" är en perfekt uppbyggd redovisning av Michael Moores åsikter, ett mästerverk i argumentationsteknik.
Michael Moore är inte ensam.
I Cannes ser jag också Sean Penn i "The assassination of Richard Nixon". Om en man som 1974 planerade att döda USA:s president. Hans plan var att kapa ett passagerarplan och störta det i Vita huset.
Sean Penn är mycket bra som den underlige Sam Bicke och filmen är en deprimerande skildring av en amerikansk terrorists sammanbrott.
I höst kommer också John Sayles politiska satir "Silver city", som visas på marknaden här i Cannes. Premiären är lagd före presidentvalet den 2 november.
Innan dess hoppas också Michael Moore ha fått ut en dvd av "Fahrenheit 9/11". Om den får biodistribution i sitt hemland. Resten av världen kan dock se den snart.
Redan i nästa vecka kan amerikanerna, och vi, se en annan storfilm med politisk udd. "The Day after tomorrow" är visserligen en katastroffilm, men ändå. Katastrofen i "Day after tomorrow" beror på att människorna förstör miljön. Allt förvärras i filmen av en hög politiker som inte lyssnar på experterna.
En film helt i Michael Moores smak.