Jag simmade inte lugnt med Larry

helskärm

NEW YORK. Åh, vad jag har längtat efter det där. Att skriva NEW YORK i versaler i början av en krönika. Som om jag är utsänd här av Aftonbladet. Med uppdrag att skriva en initierad text från New York. Nu är det ju inte riktigt så. Jag är här på semester tillsammans med min lilla Katrin, men det kan vi väl strunta i. Idag är jag hybriden mellan Per Bjurman och Fredrik Virtanen, Aftonbladets två krönikörer som ägnat hela sina yrkesverksamma liv åt att bygga myten om New York. De gör inget annat. Kallar varandra ”Virren” och ”Bjurre” och skriver om New York så fort de får tillfälle. Ta det här med Elaine’s, till exempel. De har skrivit om krogen Elaine’s så många gånger att den känns rent fiktiv. Som om den inte finns. Min första åtgärd i New York är att gå dit och äta och kanske se en superstar.

Elaine’s är ett muggigt ställe, mörkt och damm luktar det. Miljoner kvalster marscherar längs draperierna, det är känslan. Så går ett sus genom lokalen. Tre livvakter kommer in för att ”secure the area”. Öronsnäckor och bistra blickar och dåliga kostymer och så slutligen: ”It’s clear”. Folk hukar sig över borden och väser och pekar, och jag är helt övertygad om att ”fan i helvete, nu kommer Michael Jackson in”. I stället är det New Yorks guvernör. En krokig sak som stapplar in och slår sig ner vid ett bord. Han är inte alls spännande, trots att jag får höra att han är blind. Jag blir besviken. Suset lägger sig och vi återgår till maten. Och där sitter jag och funderar: Var det allt? Är detta det Elaine’s som ”Bjurre” och ”Virren” mytifierat så?

Men så plötsligt händer det. Larry David kommer in. Mannen bakom geniala serierna ”Seinfeld” och ”Simma lugnt, Larry”. Och då är det min tur och väsa och peka och mumla. Och alla runt mitt bord gör samma sak, det är ett jävla väsande. Och jag blir så starstruck som jag aldrig varit förut. Jag ber Katrin ta låtsasbilder på mig, där hon i själva verket zoomar in på honom i bakgrunden.

Och nu sitter jag här på hotellrummet med ett femtontal bilder på en liten del av min kind och en suddig liten figur där bakom. Det är Larry David. The Superstar.

    Och Elaine’s, hörrni. Vilket ställe. Jag är härmed en del av mytifieringspatrullen. Det är ”Bjurre”, ”Virren” och så jag. ”Schulle”. Det blir min rapport, mina vänner. Det här är Alex Schulman, för Aftonbladet i NEW YORK.