Klassikern som aldrig stänger i New York
Baren 7B är känd från både ”Gudfadern” och ”Crocodile Dundee”
NEW YORK. Elaine’s är borta, Jones är borta, Manitoba’s är borta... nästan alla vattenhål på Manhattan som varit ”mina” har försvunnit.
Men eviga klassikern 7B i East Village stänger tack och lov aldrig – och New York-natten är fortfarande lite spännande vid bardisken där Frank Pentangeli sånär togs av daga av Rosato-bröderna i ”Gudfadern 2”.
Listan över gamla stamhak som inte längre existerar kan deprimerande nog göras ännu längre.
Les Halles, Lakeside lounge, Coffee shop på Union Square, Lucky strike, Bill’s Gay Nineties, Hudson Malone och Rodeo bar är ytterligare några – för att inte tala om barerna på omgjorda/stängda hotellen Waldorf Astoria och The Plaza.
Det säger dom att man får stå ut med om man ska bo här, den ständiga föränderligheten är ett av New Yorks grundläggande karaktärsdrag, men jag förbehåller mig rätten att sakna många av de favoriterna och de människor som frekventerade dem – och jag är väldigt glad så länge åtminstone dörren till 7B, i hörnet av 7:e gatan och Avenue B, står öppen natten lång.
Skulle chocka en bushman från Walkabout Creek
Till den klassikern – som egentligen heter 7B Horseshoe bar aka Vazacs och också kallas B-bar – kom jag, storögd och skrajsen, redan vid allra första New York-besöket på 80-talet och så gamla vänner till vattenhål finns det verkligen inte många av.
Då var det för att det var lite ”farligt” i East Village man drogs dit. Inte för inte filmades flera scener i ”Crocodile Dundee” på 7B – en perfekt symbol, ansågs det, för den storstadsdekadans och fara som skulle chocka en bushman från Walkabout Creek.
Riktigt så är det inte idag, East Village och Alphabet City har städats upp – ja, relativt sett alltså – och 7B ses väl bara som en i raden av halvhippa ”divebars” i området.
Ser likadan ut, är lika kantstött och sunkig
Men den ser likadan ut, är lika kantstött och sunkig och jag kan fortfarande bli lite tagen av den suggestiva, filmiska stämningen i skumrasket runt bardisken. Särskilt framåt småtimmarna, när någon pluggat rätt låtar i den utmärkta jukeboxen – en av få som finns kvar, det är också en sorg – och jag får upplysa lämpligt sällskap om att det var vid långsidan precis innanför entrén Rosato-bröderna, på uppdrag av den försåtlige Hyman Roth, försökte släcka lyset för Frank Pentangeli i ”Gudfadern 2”. Samt att Al Pacino gjorde ett gästspel i fantastiska ”Serpico” också.
Må denna institution aldrig slå igen.
Något måste få vara för evigt, även i New York-natten.
ORSAKER TILL EXTAS
The old man (Tv-serie)
Herregud vad bra Jeff Bridges är. För att inte tala om evige birollsfavoriten John Lithgow.
Bruce Springsteen – Do I love you (singel)
En banger!
Drake Milligan – Dallas/Fort Worth (album)
Höstens country-fynd. Det är rena George Strait-klassen på detta.