Vi är alla Per Gessle!
MOTALA. Jag blev född i en småstad.
Jag växte upp, blev kär i en småstad.
Hur jag än vrider och jag vänder mig så kommer allt tillbaka igen.
Jag blir alltid förnärmad, ja rent av kränkt, när någon kallar mig lantis. Jävla stockholmsjävel, tänker jag då.
Jag tänker att personen som säger så är det synd om, det är en punschig person. Fattar hen inte hur blåst hen framstår? Men kanske är det också en farlig punschpralin; den som inte vill släppa in en, säg, örebroare i Stockholm vill troligen inte heller släppa in en, säg, syrier i Sverige.
Storstadschauvinism är främlingsfientlighet i det lilla. Samma knäppa vurm för inavel, samma storhetsvansinne, samma inskränkthet, samma lillfascistiska tankekollaps. Kretinismen!
Lika förnärmad, ja rent av en kränkt, blir jag när någon kallar mig för stockholmare, stockholmsjävel. Jävla lantis, tänker jag då. Fattar du inte hur blåst, obildad och svag du framstår? Sträck på dig, bonde! Var inte rädd för det du inte begriper.
Ofta brukar kritiken fokusera på stadsdelen Södermalm, som blivit en projektionsyta för allt ”politiskt korrekt” – det vill säga sådant de allra flesta människor tycker är bra men som av outgrundliga anledningar blivit ett skällsord i lantliga kretsar, inte bara bland Sverigedemokrater utan även på SVT Göteborg och andra vanliga sammanhang.
”Got nothing against a big town. Still hayseed enough to say ’look who's in the big town’. But my bed is in a small town”, sjöng John Mellencamp i sin småstadsklassiker ”Small town” från albumet ”Scarecrow” 1985.
I den sången finns det rena, det naturliga, det äkta, i småstaden. Men Mellencamp gillar även New York, klämmer han in. Annars är vanligtvis det ena eller det andra. Kampen mellan staden och landet är ett komplext och som det verkar olösligt dilemma.
Storstaden ser sig som bättre än landet, och landets dåliga självförtroende cementerar den inställningen.
Som vanligt har alla fel. Utom jag! Kan ni inte bara sluta fred?
Men, måste jag välja sida så väljer jag landet.
”För jag blev född i en småstad
Allt jag kan är spår från en småstad
Och allt jag gör beror på en småstad
Hur jag än böjer och jag vänder mig
så blir det till en småstad igen”.
En helt underbar Rickenbacker-rökare kan avgöra sådana frågor.
Men det är förstås lätt för mig att säga, som naturaliserad stockholmare som inte behöver se ”10 000 timmar” med Özz Nujen på stadens enda biograf, eller köra bil för att handla mjölk. Nästan lika lätt som för Per Gessle, som skrev den ljuvliga texten till ”Småstad”, klart inspirerad av Mellencamp. Roxette/Gyllene Tider-Gessle har väl en butler som sköter inhandlandet av mjölk. Han är åtminstone värd en butler.
Men poängen är – det är samma människor här som där. Vi kommer alla någonstans ifrån. Vi är alla Per Gessle, halleluja!
Och nu ser jag en skylt därborta, det står Grand hotell.
Men störst av allt är tystnaden.
Veckans...
FRÅGA FREDRIK.
Vilka fulchips är bäst just nu? /Korven
Svar: Det sägs att Estrella har börjat med vitlöks- och grillchips men jag hittar dem aldrig. Det stör mig enormt.
BABE. Håkan Juholt, den underbara och vackert idealistiske mustaschkarlen som misslyckades som sossepartiledare, har gift sig i New York! Väldigt gulliga bilder på före detta kulbons, numera hustrun, Åsa Lindgrens instagramkonto @spraline. Grattis till kärleken.
COUNTRYROCK-LÅT. ”My silver lining”, First Aid Kit. De här syrrorna kan allt – allt! – om traditionell amerikansk musik. Det hörs. De är fantastiska. Låten är fantastisk.
SÅ MYCKET BÄTTRE. Carola, Orup, Ola Salo, Amanda Jenssen från ”Idol” och punkisen Kajsa Grytt. Skapligt suveränt startfält för TV4:s bästa program. Nu fattas bara Ulf Lundell ... Vem vet, med sådant fint sällskap kanske han nedlåter sig. Eller kanske inte. Troligen inte. Nej.
POP-LÅT. ”No rest for the wicked”, Lykke Li. Snäppet vassare än superdupernya ”Gunshot”.
COUNTRY-ALBUM. ”Carter girl”, Carlene Carter. Countrydrottningen June Carter Cashs dotter är jämnårig med sin bonussyster, Johnny Cashs dotter Rosanne Cash, 58, som nyligen släppte ett album av närmast countryhistorisk dignitet, ”The river & the thread”. Carlene Carters album är inte lika stort, men bra, med mer dragning åt country än åt rock. Den där familjen vet vad de pysslar med.
KULTURMARA. Kristina Lugn. Så ljuvligt arrogant, otrevlig och taskig i aktuella intervjuer i DN och SvD. Det måste vara underbart att vara Kristina Lugn. Men måhända inte för omgivningen.
POCKET. ”Urban safari 2”, mästerreseskildraren Bobo Karlsson besöker Barcelona, Lissabon, Madrid, Marrakech, Mexico City, New Orleans, Paris, San Francisco och Tanger med stor aptit på livet, djup bildning, en sylvass penna och ljuvligt humör. Det blir lysande då. Man slipper resa själv, man är där ändå.