”Jag blev en fånge i min egen kropp”

Rock'n roll-mamman Johanna Toftby kvittrar glatt bland beundrare i tv-rutan. Men för några år sedan gick livet i motvind.

– Jag trodde att jag skulle dö, säger hon.

I jakten på kärlek i ”Ensam mamma söker” ger Johanna Toftby, 35, ett glatt och spralligt intryck. Men hon har ett par tunga år bakom sig, med två svåra graviditeter och en jobbig separation.

– Allt var för mycket. Det var en turbulent tid i mitt liv, säger Johanna till Klick!.

Året är 1999. Johanna är halvvägs uppe i rulltrappan då hjärtat plötsligt börjar skena. Luften räcker inte till. Hon är gravid med sitt andra barn när panikångesten drabbar henne för första gången.

– Det var inte en sån där hjärtklappning du kan få om du sovit för lite eller druckit för mycket kaffe. Utan det bara rusade. Man tror att man ska dö, säger Johanna.

”Det var en mardröm”

Attacken kommer utan förvarning. Johanna börjar hyperventilera, får känslan av att hon kvävs och är nära att svimma. Rädd och orolig åker hon till sjukhuset. Men eftersom hon väntar barn finns det inte mycket hjälp att tillgå. Medicinering är uteslutet.

– Det var nog det värsta jag har varit med om. Man blir en slags fånge i sin egen kropp. Gud, det var en mardröm. Jag var rädd att barnet skulle bli stressat och ville bara att graviditeten skulle vara över.

Isolerade sig

Det blir början på en tung sjukdomstid för Johanna. Förlossningen går bra, men attackerna upphör inte.

Johanna börjar isolera sig från vänner, svarar ogärna i telefon och får svårt att gå till affären för att handla.

– Det skapar konsekvens på konsekvens. Har du till exempel fått panikångest i en kö på Maxi och blir tvungen att ställa ner hela matkorgen, då går du inte dit mer. Till slut skapar du dem själv. Det blir en ond cirkel.

– Panikångest och depression går ofta hand i hand. Samtidigt var jag aldrig så nere att jag inte orkade ta hand om mina barn. Men sjukskriven var jag ju.

Fast för bedrägeri

Sommaren 2006 kvitterade Johanna ut pengar från arbetslöshetskassan, trots att hon inte var berättigad till ersättning, samtidigt som hon fick sjukpenning. Hon åtalades för bedrägeri. Rättegången hölls i samma veva som ”Ensam mamma söker” hade premiär i tv-rutan. Domen blev villkorlig.

– Jag var sjuk då och hade verkligen noll koll. Det var oavsiktligt.

Johanna beskriver hur hon var fast besluten att bli frisk. Hur hon var arg på attackerna, ”fan ni knäcker inte mig!”.

– Det är många som går länge utan att ta hjälp. Sån är inte jag. Jag känner min kropp och lyssnar på mig själv. Jag tar tag i saker för jag vill inte må dåligt.

Johanna började gå hos en psykolog och fick kognitiv terapi. För sitt galopperande hjärta fick hon betablockerare, som hon fortfarande bär med sig i väskan. Som en livboj, trots att det gått två år sedan den senaste attacken.

– Det var som att börja om. Som att lära sig att börja cykla. Jag fick lära mig att börja andas igen.

Sakta men säkert började Johanna bygga en ny struktur kring sitt liv. Hon började promenera, slutade röka och omskolade sig till frisör. I dag känner hon sig stark, men är vaksam inför varningsklockorna.

– Jag har gått vidare helt enkelt, lyft på stenar. Man får inte trilla ner i det där svarta hålet, utan gå runt det istället. Det har jag lärt mig.