Hon gjorde revolt – medan kamraterna talade i tungor

Oisín Cantwell

helskärm

Rakel Chukri, Sydsvenskans kulturchef, blev tidigt arg och bestämde sig för att "leva som en karl".

Inte utan skäl, visar det sig.

Mammorna i den assyriska släkten höll reda på barnen, tittade på hemmafrusåpor på tv, ojade sig över promiskuösa kvinnor och gifte sig av andra skäl än kärlek.

Och som om det inte vore nog med detta växte Chukri upp i 80-talets strängt religiösa Jönköping, där lärare hyllade skapelseberättelsen och klasskamrater talade i tungor.

Gjorde uppror

Hög tid för uppror. Hög tid att bli "halvrabiat feminist".

Berättelsen inleds i högt tempo, ämnena avlöser varandra. Mammas liv i Turkiet, präster som förklarar för kvinnor att de får finna sig i att få stryk av sina män, hårt hållna invandrarflickor i nuvarande hemstaden Malmö.

Systerskapet, är den röda tråden. Chukri talar om klyftan mellan kvinnogrupper. Hon frågar sig: om inte vi feminister pratar om dessa orättvisor, vem ska då göra det?

Att vara medveten är dock inte samma sak som att vara fri.

Vår sommarvärd har jagats av vilda hundar i Transylvanien, men aldrig varit så rädd som då hon kände lukten av bränt hår från strykjärnet då hon försökte göra något åt sina bångstyriga lockar. Skönhetsidealen sätter gränser, håller fångar.

Talar klokt

Mycket har blivit bättre sedan 70-talet. Och kvinnor i Sverige har helt andra möjligheter än i många andra länder.

Men ett jämlikt paradis? Nej. Ännu finns det poliser som reducerar mord på kvinnor till "familjetragedier". Och en skådespelerska dödshotas för att hon sätter upp en pjäs vissa män inte gillar.

Kvinna och svartskalle. Chukri medvetenhet är sprunget ur ett dubbelt förtryck. Hon talar klokt, anständigt och solidariskt. Fint.