Uppföljarna – inte bara tunn soppa
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är uppföljarnas tid på bio.
Och vi vet alla att uppföljare ofta är dåliga. Det finns undantag, som ”Gudfadern 2” och ”Terminator 2”, men för det mesta blir det bara sämre repriser av första filmen. En film gör succé. Bolaget kan tjäna pengar på att göra en till. Därför har vi i dag ”Oceans 13” och senare i sommar ”Die hard 4”, ”Rush hour 3”, ”Shrek den tredje”, ”Evan den allsmäktige”, ”Bourne ultimatum” och ”28 veckor senare”.
Men något har hänt. Några av de mest sedda filmerna de senaste åren har varit filmserier. ”Sagan om ringen” var en enda berättelse, delad i tre filmer. Harry Potter är en och samma historia, uppdelad som följetong i sju bitar. Först som böcker, sedan som film. Men dock en sammanhängande berättelse som författaren J K Rowling har tänkt ut. En helhet som bär.
Innan ”Sagan om ringen” hade premiär var många branschexperter säkra på att biopubliken inte ville vänta ett år mellan avsnitten. Experterna hade fel. Jag tror framgångarna för Härskarringen och Harry Potter-filmerna har gjort biopubliken mer positiv till att se biofilmer i flera episoder. Och uppföljarna har blivit bättre. Inte alla, men de är inte längre samma självklara tunna soppa. En överraskande nytändning för James Bond gör också att man inte automatiskt ska misstro projekt med en siffra i titeln.