Jag kapitulerar totalt inför ”Jersey Shore”
Kilovis med hårgelé, livsfarliga solariebrännor, silikon, muskler, pumpande nävar och rejäla busgroggar.
”Jersey Shore” är här.
Låt oss älska det.
Man ska aldrig tro att man har tröttnat, på riktigt, på att se på fulsåpor om människor som dricker sprit och bråkar och gör andra mindre belevade saker.
Man ska inte göra sig själv björntjänsten att tro att man är för fin för sådant.
För plötsligt dyker det upp en realityserie som är så infernaliskt underhållande i all sin imbecillitet, att det räcker med att prova en enda liten titt för att sedan genast rulla över, visa strupen och kapitulera fullständigt inför det ljuvliga giftet.
”Jersey Shore” – som skapade rubriker av kraftigt typsnitt i USA i vintras och äntligen får sin svenska premiär i MTV på söndag – är precis den serien.
Den är magnifikt smaklös. Oemotståndligt vulgär. Förförande ful.
Så här ligger det till:
Åtta italienskättade amerikaner – med sammanlagt cirka noll akademiska poäng, men desto mer röstresurser, muskler och rejäla rattar – flyttar ihop i huset som Gud glömde, för att festa, jobba och ställa till sattyg på stränderna i New Jersey.
De utgör en armada av hårgelé, solariebrännor, biffiga muskler, pushups och hotpants, och bär med stolthet stämpeln guido/guidette – som annars brukar anses vara nedlåtande, och på svenska skulle kunna översättas med typ ”spagge” – som ett imaginärt diplom på bröstet.
De dryper av okontrollerbara hormoner, pumpar med nävarna i takt till musiken när det vankas fest, och kallar sig, på allvar, saker som ”JWoww”, ”The Situation”, ”Sammi Sweetheart”, ”Snooki” och ”DJ Pauly D”.
De vurmar verkligen för sitt ursprung, och har plockat tydlig inspiration från de populärkulturella maffiaskildringar vi andra har tagit del av med en viss distans – men språket italienska verkar vara ett helt okänt begrepp för samtliga inblandade.
Ja, ni hör ju själva. ”Jersey Shore” är en tittfest.
Och det bästa av allt är att det någonstans bland slagsmålen, fyllorna och cementerandet av stereotyper faktiskt finns någon form av, åtminstone litet, hjärta.
För det här är ett gäng i grund och botten smått älskvärda typer – som uppfriskande nog inte ber om ursäkt för var de kommer ifrån. Trots att vissa förmodligen anser att de borde göra det.