Hög töntfaktor när Elvis spelade in film
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-07
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Många musiker vill bli filmstjärnor.
Är det Elvis fel?
I veckan släpps många av rockkungens spelfilmer på dvd. Det svänger inte.
Nej, det var inte Elvis Presley som startade trenden med att populära musikartister också skulle synas på bioduken. Redan Bing Crosby och Frank Sinatra, och många till, gick från grammofonskivan till spelfilmen. Men dom gjorde ju bra filmer.
Elvis Presleys biokarriär är för det mesta ett skämt. "Jailhouse rock" är bra. Vettig handling, Elvis har utstrålning som rockare i stället för tönt och låtarna är starka.
Men när vi hunnit fram till "Harum scarum" ligger vi risigt till.
Töntfilmer med kass intrig och producenter som vill satsa så lite pengar som möjligt men hoppas tjäna desto mer. Så trots att "Harum scarum" ska utspelas i ett påhittat arabland ser den ut att vara filmad i någon trädgård i Los Angeles.
Elvis spelar filmstjärna, och sjunger så fort det går och även när det inte borde gå. Elvis blir sövd av skurkar och kidnappad. När han vaknar till ur medvetslösheten är det första han gör att " brista ut i sång.
Så där håller det på i film efter film. En rutten rulle som "Speedway", med Nancy Sinatra som kärlek och Bill "Hulken" Bixby som "komisk" manager, kom ändå 1968. Flera år efter det att The Beatles visat att det faktiskt gick att göra smarta popfilmer.
Inte för att det kom så många.
Elvis Presleys lågbudget fick alltför många efterföljare. Världen drabbades inte bara av Jerry Williams i Åsa-Nisse och spelfilmer med Sven-Ingvars. Det går ett spår ända fram till vår tid där Spice Girls, Britney Spears och Mariah Carey ska drälla omkring framför kameran med någon sorts handling mellan de obligatoriska sångnumren.
Elvis Presley skulle fyllt 70 i år. Men han dog 1977 och i de här gamla filmerna ser han ung och cool ut. Synd att inte låtar, intrig och motspelare lever upp till det. Och för unga tittare måste det vara en gåta att denna välkammade väluppfostrade artige söndagsskolegrabb någon gång ansågs som hotfull sexsymbol. En pussande pryd pojke i slips, som gullar med barn och sjunger vaggvisa för att få en unge att somna i "It happened at the worlds fair".
Där Elvis också blir sparkad på smalbenet av en 12-årig Kurt Russell som filmdebuterade.
Enda filmhistoriska skälet att se den filmen.
Bäst av 60-talsfilmerna är "Viva Las Vegas" som har en bra titellåt, en snygg stad och Ann-Margret.
I fredagens "Så ska det låta" var Elvistolkarna Robert Gustafsson och Martin Stenmarck kul. Robert Gustafsson gjorde en fin imitation av Peps Persson i "Oh, boy". Morgonen efter dyker Peps Persson upp i SVT som hygienexpert i barnprogrammet "Bumsfilibaba" och sjunger "Oh boy".
En plötsligt Peps-feber! Var kom den ifrån?
Tillbaks till rötterna. Den som kan ska absolut gå och se Kalle Moraeus och Bengan Jansson på Vasan i Stockholm.