”Silicon Valley” en skattkista av humor
1999 skrattade jag så jag grät när tre programmerare med åratal av undertryckt kontorsilska inom sig släpade ut en skrivare på ett fält, för att brutalt slå ihjäl den till tonerna av Geto Boys ”Still”.
Nu, 15 år senare, har ”Office space”-regissören Mike Judge slagit till igen, och lett HBO rakt på en ren komisk guldåder.
De senaste åren har de amerikanska kabelkanalernas komediutbud huvudsakligen bestått av svartsynta dramedier (”Veep” undantaget). Men HBO:s senaste – Mike Judges ”Silicon Valley” – är renodlat skratta högt-material.
Precis som hans på sin tid underskattade, men med tiden kultförklarade film ”Office space”.
Skådeplatsen är IT-meckat Silicon Valley; en egendomlig, sällsynt satirvänlig dotcom-värld där snuskigt mycket pengar ligger på bordet, och folk kan göra succé över en natt för att sedan falla handlöst dagen efter.
Vi får träffa några av de entreprenörer med olika grader av social inkompetens i bagaget som har vallfärdat dit med drömmar om att bli en ny Steve Jobs eller Mark Zuckerberg.
I centrum står den introverta dataprogrammeraren Thomas (Thomas Middleditch), som jobbar på det Google-liknande företaget Hooli, där han trackas av häftigare nördar, och bor tillsammans med några vänner på ett ”hacker hostel” hos en gniden slackermiljonär som kräver procent på alla sina inneboendes projekt.
Thomas har kommit på någon sorts rekordeffektiv kompressionsalgoritm (typ – jag har ärligt talat ingen aning om vad det betyder), som gör honom till föremål för ett budkrig mellan Hoolis grundare Gavin Belson – en man som är storhetsvansinnet personifierat – och den bisarra riskkapitalisten Peter Gregory.
”Silicon Valley”, som har premiär i C More och på HBO Nordic på måndag, är en skattkista av roliga figurer, detaljer, observationer och repliker.
Världen vi får ta del av är visserligen extremt mansdominerad. Genusglasögonen som kom bort under ”The social network”-produktionen verkar fortfarande inte ha återfunnits, om man säger så.
Men det är ganska lätt att förlåta i en serie där till och med kukskämten är raffinerade, och det kantiga bromance-gänget i centrum nervöst lämnar lokalen när en strippa gör entré för att servera seriens första dos av obligatoriska HBO-tuttar.