En tafatt Hysén spräckte min teori

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tobbe Trollkarl och Kikki Danielsson gick ut stenhårt med sin karaoke- och sjöslagsinspirerade tolkning av Dolly Partons "9 to 5" i går.

Det var löshår, guldkavajer, vuxna män i presentinslagning, rumpskakeri och stelbenta karatesparkar. Koreografin verkade visserligen ha druckit för många bira i kulisserna, men det var drag i alla fall.

Dessutom har ju Kikki Dee på något vis lyckats bli lite cool igen - efter allt snack om fyllekörningar, falukorvscravings och fetma.

Ingen vet hur det gick till, men Guds vägar är outgrundliga.

Tvåa ut i gårdagens startfält - som för övrigt var det mest falsksjungande hittills - var Hammerfalls frontman Joacim Cans och Uffe Larsson, med sin nya slimmade hårdrockskropp. De brassade på med bågar, eld och Twisted Sister.

"Folk har fattat nu att det gäller att showa och köra med en upptempolåt om man ska vinna" sa jag och stoppade in lite mer påskgodis i munnen.

Sedan kom Linda Bengtzing och Glenn Hysén med en smäktande ballad och tog hem segern. Detta trots att Glenns halvdöda scenspråk skulle fått vilken tafatt fjortistryckare som helst att se ut som en lambada.

Så min teori sprack totalt. Och jag hatar att ha fel.

Men glad påsk i alla fall.

Karolina Fjällborg