Britterna regerar – utom i Storbritannien
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-05
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det ska vara en britt på film.
Förr fick engelska skådespelare vara skurkar i Hollywood.
Nu är de hjältar. Nu är de allting.
Ta ”Batman begins”, en äventyrsfilm som utspelas i en amerikansk storstad.
Mest britter. Inte bara hjälten som spelas av Christian Bale och hans betjänt Michael Caine. Vi har också Gary Oldman, Liam Neeson, Tom Wilkinson och Cillian Murphy. Och Linus Roache spelar den lille Bruce Waynes pappa.
Även ”The Island” litar på Ewan MacGregor och Sean Bean i de bärande manliga rollerna. Skådespelare som Anthony Hopkins, Gary Oldman och Tim Roth spelar regelmässigt amerikaner.
Men det är i historiska filmer som britterna verkligen regerar.
När filmer som ”Troja” och ”Kingdom of heaven” ska rollbesättas töms de brittiska teatrarna. Redan de gamla grekerna såg tydligen ut som fotbollshuliganer från Glasgow eller Newcastle. Rödbrusiga, väderbitna, uppväxta i evigt regn och motvind.
Som Brian Cox, Ray Winstone och irländaren Brendan Gleeson. Han är grek i ”Troja”, fransman i ”Kingdom of heaven” och gängmedlem i ”Gangs of New York”. Gleeson spelar också amerikansk bergsbo i ”Åter till Cold mountain”. Där andra stora roller spelas av engelsmännen Ray Winstone, Jude Law och Eileen Atkins – tillsammas med australiensiska Nicole Kidman.
Londonfödde Winstone är sarmatisk legosoldat från nuvarande Iran i ”Kung Arthur”. När ”Alexander” skulle rollbesättas blev det också mest veteraner från de brittiska öarna, med irländaren Colin Farrell i spetsen. Medelhavet verkar beläget någonstans kring Stratford och Dublin.
Hollywood är imponerat av britternas teater- och Shakespearebakgrund, kostymrutin.
Tv-kanalen HBO:s färska satsning är en miniserie som heter ”Rome”. Utspelas på Julius Caesars tid och när det var dags att välja skådespelare blev det förstås en italienare? Icke. Belfasts stolthet Ciaran Hinds spelar Caesar, och britter gör alla viktiga roller.
Hade Hollywood gjort ”Gudfadern” idag hade förmodligen varje Corleone spelats av skottar.
Nyss var britterna mest skurkar.
På 1990-talet, när kalla kriget verkade över och det inte längre var standard med östeuropeiska bovar, blev det engelska onda typer. Till och med i de brittiska Bond-filmerna var skurken plötsligt en mediemagnat som Jonathan Pryce. ”Die hard”, ”Patrioter” och ”Patrioten” – brittiska skurkar överallt.
Men på 2000-talet har Storbritannien och Tony Blair blivit USA:s viktigaste kompis i storpolitiken. Nu är engelsmän populära. Nu är engelsmän hjältar i Hollywood.
Finns det då inga nationaliteter som britterna inte spelar?
Ja, de spelar inte ... äh, britter.
Då kan amerikaner kallas in. Som Johnny Depp (”Finding Neverland”, ”Kalle och chokladfabriken”) eller Annette Bening (”Being Julia”).
Men annars. Sarmater, greker, romare – på bio ser de alla ut att vara uppfödda på fish & chips och ale.