Ett långt och brett Broadway-leende

Per Magnusson

Så bra är Jöbacks & Sjöholms ”I love musicals”

helskärm

MALMÖ. Peter Jöbacks och Helen Sjöholms passionerade musikal-mission smittar av sig, även på den inte från början frälsta.

Konserten är ett långt och brett Broadway-leende.

Mina föräldrar tog med mig på Andrew Lloyd Webbers ”Cats” i Londons West end när jag var nio. Jag minns att jag älskade den nostalgiskt pampiga ”Memory”. Men min första London-resa ledde i förlängningen rakt in i en anglofil korridor med bilder på Liam Gallagher och Jarvis Cocker på väggarna.

I Peter Jöbacks pojkrum prydde Gene Kelly och Fred Astaire planscherna. Musikal-filmerna blev hans barnvakter i en annars färglös familjemiljö i 70-talets Täby.

Fyller arenan som Lady Gaga

I årets upplaga av ”I love musicals” - ”ett AA-möte för musikal-lovers” - delar han rampljuset med Helen Sjöholm. Tillsammans blev de Robert och Kristina med en miljon svenskar genom ”Kristina från Duvemåla”. Att duon 20 år senare fyller samma arena som Lady Gaga säger något om genombrottets dignitet.

Peter Jöbacks hela väsen utstrålar musikal och han briljerar världsvant kvällen igenom.

Helen Sjöholm har en mer nedtonad charm. Hennes röst är klar som sen september-luft. De två gästerna Hugh Panaro och Emmi Christensson avlöser och övertygar också.

Sångarna backas av den bländande kammarorkestern Stockholm sinfonietta.

En brännande påminnelse

Vi får naturligtvis hits från alla de stora musikalerna. ”Sound of music”, ”The phantom of the opera”, ”West side story” och ”Les Misérables”.

Men ”Kristina från Duvemåla” har en alldeles speciell plats i publikens hjärtan. Orkestern behöver bara spela de första takterna i prologen för att applåderna ska rulla.

Till den gravallvarligaste av Benny Andersson-melodier sjunger Helen Sjöholm till sist sin jordskredsballad ”Du måste finnas”.

När flyktingfamiljer sover på golvet på Malmö central är den en brännande påminnelse om vår egen historia.