Måns Zelmerlöw ett säkrare kort än Loreen i Baku

Markus Larsson

Markus Larsson om zuperfavoriten och hans streckgubbe

WIEN. Gäsp.

En promenad i parken.

Det var inte direkt spännande.

Vilket känns lite ovanligt att skriva som svensk murvel i det här hysteriska sammanhanget.

Måns Zelmerlöw har varit zuperfavorit ända sedan han och hans lilla streckgubbe vann Melodifestivalen. Andra semifinalen handlade bara om vilka som skulle följa med honom till eurofinalen på lördag.

Före sändningen sa Christer Björkman att han var mer spänd när Loreen kvalade i Baku.

Exakt. Precis så var det.
 

Med Loreen testade SVT ett nummer som ingen riktigt hade prövat förut i tävlingen. Det är enkelt att i efterhand säga att hennes succé var given på förhand.

Ur det perspektivet är Zelmerlöw och "Heroes" ett säkrare kort. Låten, artisten, scenografin – allt är mycket tydligare och mer färgsprakande.

I den här semin var Måns en tre minuter lång uppvisning. Alla andra länder kunde bara sitta och vinka.

Visst strålar "Heroes" av vinnarfeeling. Visst kan det gå riktigt långt, detta.

Nu börjar tävlingen på riktigt. Och nu tvingas Zelmerlöw forcera betydligt värre hinder i form av Italien, Ryssland och kanske också Australien.

Sverige har två tredjeplatser och en vinst sedan 2011. Och det var verkligen inte samma "buzz" runt bronsmedaljörerna Eric Saade och Sanna Nielsen. Publiken i Wiener Stadthalle äter ur Måns händer så fort han uppträder eller fladdrar förbi i snabbrepriserna.

Det ger åtminstone en indikation om hans popularitet bland de inbitna Eurovision-fansen. Och det är trots allt dessa fans som röstar i tävlingen. Folk som inte bryr sig lyfter naturligtvis inte på fingret.
 

I övrigt var andra semifinalen lika torr och trist som den första.

Vi ser något slags rekord i medioker mellanfil i år. Man får ro över ett till synes ändlöst hav av enfald och banaliteter för att komma fram till höjdpunkterna. Tempot får sömngångare att kännas som Mexikos snabbaste mus, Speedy Gonzales.

Det är sega duetter och ballader och ballader och sega duetter och ballader...

Vad ska vi göra med alla dessa ballader? Det borde finnas en bestämd kvot. Och när den kvoten är fylld – släng in en poplåt eller en glad israel med guldvingade skor för dynamikens skull. Annars blir det som nu. Skrämmande tråkig tv.

Jo, det fanns en spännande sak i kväll – lottningen under den efterföljande presskonferensen.

Med tanke på finalens långa startfält, 27 bidrag, sägs det att det är bättre att vara i den senare halvan än i den första.

Och när Zelmerlöw vecklade upp sin lott jublade många i presshallen skadeglatt.

Första halvan.  Ja ja. Halvan schmalvan.

En viss Conchita Wurst startade som nummer elva.