När samhället spårar ur rycker Refused ut
Kristin Lundell: Vi behöver musik som vill annat än att assistera på gymmen och inför Beach 2015
Vecka 18 har varit den officiella Refused-veckan.
Ny singel, hemliga spelningar och comeback.
Som vanligt faller det på Umeåbandets lott att reda upp saker.
Det börjar tydligen bli en vana det här.
Att Refused måste fixa det som yuppiedecennierna ställt till med.
För allt går som bekant i cykler. Efter det fräsiga 80-talet kom det politiskt reagerande 90-talet. Djurrättsaktivism, feminism och socialism blev hetare än både axelvadden och den enorma mobiltelefonen. Livet var mer än färganalyser, gymping och datorer som matchade rätt glasögon med rätt ansiktsform.
Framme på scengolvets barrikader stod hardcorebandet Refused från Umeå.
De trodde på något och kämpade emot minst lika mycket.
De var straight edge-förespråkare: sa nej till droger, alkohol och animaliska produkter.
Visst förändrades också en hel del saker i samhället under den tid som populärkulturen gick från ”Solstollarnas” baddräktstjejer till självbestämmande riot grrrl-punk.
Att representera gamla värderingar var att utpeka sig själv som omodern och trött. ”Gubbig” blev ett skällsord som ingen ville bli beskylld för att vara.
Det låter närmast exotiskt i dag: efter ett decennium där en hel generation odlat skägg och klätt sig som farbröder. Efter ett 2010-tal där media åter blivit grabbarnas lekplats.
Men så är det när politiska förbättringar tas för givet. När man luras att tro att en gräns är låst till det ställe som den med kamp flyttats fram till.
I en medveten tid kan också medvetenheten bli hindret. För hur kan förbättringar krävas av några som anser sig vara medvetna om problemen (men som aldrig skulle släppa på sin egen makt för att försöka lösa dem)? Det är ett evigt dunkande med huvudet i väggen.
Det är då som musiken behövs. Och behövs för annat än att vara låtar att ha i hörlurarna på gymmet.
Musik som något större än att vara ett hjälpmedel för att någon ska prestera en minut bättre på milen.
De senaste åren är det som om musik skapats med ändamålet att träna till. Inte så konstigt kanske - kroppen har ju, precis som på 80-talet, hamnat i absolut fokus. Superkroppar, hunkar och belfies - bottom selfies - med fasta skinkor.
Musiken har bestått av megastjärnor med blekta tandrader och SuperBowl-uppträdanden på sin cv. Låtar som skimrat av fixad Los Angeles-estetik. Ytor som varit så polerade att de glidit fram. Det har klirrat gott i Max Martins kassa.
Kanske är det därför inte konstigt att det kom som en svallvåg av äntligen när Refused i tisdags kväll ställde sig på rockklubben Debaser Strands scen. Det var den andra av två hemliga spelningar i Stockholm på några dagar.
Dennis Lyxzén deklarerade att bandet var tillbaka och förklarade att ingen pardon någonsin ska visas mot rasism eller nynazism. Han är redo att elda på kampen.
Kanske var det inte samtiden som välte Refused från sofflocket men jag vill gärna tro det.
När svenskarnas köttkonsumtion ökat med 40% sedan decenniet då bandet gjorde sin entré är veganen Lyxéns rasande utbrott rent nödvändiga.
Vi måste ha musik som vill annat än assistera inför Beach 2015.
Kristin korar
VECKANS ... …mastigaste låt. Här ska inte vara någon mjäkig två minuter och trettio sekunder lång låt. Ingen inställsam medellängd uträknad för radiohittar. När The Radio Dept. är tillbaka för våren kommer de med singeln ”Occupied” - en låt som ser till att öronen är upptagna under hela sju minuter och sjutton sekunder. Allt annat är för mesar.
…mäktigaste rap. Hon är Sveriges tuffaste rappare - tuff som i betydelsen stenhård. När Silvana Imam mässar lyssnar man. Och lyder sedan. I onsdags släpptes ep:n ”Jag dör för dig” som i två veckor finns bara på Spotify. Silvana Imam smiskar upp öronen på det ljuvligaste av sätt.
…modigaste person. Skådespelerskan Josefin Ljungman som publicerade det grovt sexuella meddelande - ett ”erbjudande” om att få en roll - som hon fått av en manlig regissör. Därmed gick hon emot det som varje tjej lärt sig sedan barnsben: Att med alla medel offra sig själv för att inte skapa dålig stämning.