Operasångare ska hålla sig till opera - inte rock

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Operasångare kan inte sjunga.

Inte rocklåtar i varje fall. I veckan har jag hört många försöka på olika scener i Stockholm.

Jo, jag vet att operarösterna är skolade och drillade och träffar varenda ton klockrent.

Men känslan när de byter genre? De låter som om de hade en isglass tryckt mot ryggslutet.

"Slave to the rhythm" hette en underhållande del av Stockholms 750-årsjubileum.

Kitsch. Kul. Karaoke.

Det lät firmafest när operasångarna försökte sjunga pop, rock eller soul.

Rytmens slavar? Ha! Rytmiskt var det inte. Det svängde som en gråsten.

Det lät, med ett fackuttryck vi operavänner använder, för djävligt.

Föreställningen inleddes och avslutades med "C C Rider", men inte ens på andra försöket gungade det. Det finns något marschartat över operasångares sång, och de kommer inte in i låtar som "My generation" eller "Lucy in the sky with diamonds".

Queens "We will rock you" kan väl ingen misslyckas med och då dunkade torget dansant, och även en version av Tom Jones "Its not unusual" funkade. I mixen bubblade också Edvard Perssons "Jag har bott vid en landsväg" snyggt, med Ted Gärdestads "Satellit" och "I will survive".

Jag tycker ändå "Slave to the rhythm" var ett sevärt spektakel. Med tre trummisar, som hade rytm, och 18 dragspelare i kompet.

Cirkusakrobater.

Stepparen Graham Tainton. Med publiken på Gustav Adolfs torg och en stor scen uppbyggd kring Operans ingång kändes det som en medeltida fest. Som om vi befann oss utanför Notre Dame på ringarens tid och gycklarna hade kommit till byn.

Pugh Rogefeldts "Små lätta moln" var en av låtarna som marscherades igenom.

Stackars Pugh.

Tidigare i veckan var det Siw Wennberg som sjöng hans "Stockholm" så att glasrutorna dallrade och plastglasen sprack.

Är det den nya humortrenden? Operasångare i glittriga dräkter massakrerar popmusik?

Veckans bästa operasångerska som bytte stil var Malena Ernman som ändrar röst när hon ska sjunga annat än opera. I Stockholmshyllningen på Slottet gjorde hon "Sakta vi gå genom stan" med inlevelse.

Så ska det låta.

Jag skulle hellre höra rocksångare ta sig an opera.

Marie Fredriksson i en svensk text av Puccinis smärtsamt vackra "O mio bambino caro" vore en fin ballad.

Robert Wells, som är en trevlig kille men inte har fattat någonting av det här med personliga röster, klagade någonstans på Bob Dylan som sångare.

Jag skulle hellre höra Dylan med inlevelse ta sig igenom Pavarottis repertoar än flera skolade operaröster som leker rock i paljetter.

Orsaker till extas

Jens Peterson jens.peterson@aftonbladet.se