Underbar bok –att irriteras av
”Jackass”, Melody Gardot, ”First blood”, John Fogerty, ”Fablernas värld”, ”Fröken Smillas känsla för snö”, ”House” …
Vad är en klassiker?
Boken ”Tusen klassiker” gör ett härligt irriterande urval.
Tegelstenen ”Tusen klassiker”, uppföljaren till den populära ”Tusen svenska klassiker”, av Björn Nordström, Ulf Nordström, Lars Nylin och Marie Oskarsson är en underbar bok att störa sig på.
En utsökt julklapp till alla med minsta lilla intresse för popkultur.
Den sträcker sig från 1956 (”Gumman som blev liten som en tesked” av Alf Prøysen”, ”Heartbreak hotel” med Elvis Presley, ”Calypso” med Harry Belafonte och ”Andy Pandy”) till 2011 (”Baby” med Justin Bieber, ”21” med Adele, ”Tinker tailor soldier spy” och ”Downton Abbey”) och lämnar vansinnigt mycket att önska.
Man vill ta bort och lägga till, man vill prata om den, man vill slå den, man vill bläddra igen och igen och undra enligt vilken måttstock ”Top model” är en klassiker – är det den storartade kvaliteten eller de stora svenska tittarsiffrorna (bägge saknades)?
Och ”Higher and higher” med Otis Redding? Vad? Det var Jackie Wilsons låt i första hand. Å andra sidan är det roligt att få veta att Redding var med i tv-programmet ”Hörru farbror Pekka!” med Pekka Langer i en av de ofta insatta texterna som motiverar varje klassiker på listan.
Å andra sidan, igen, förekommer märkligt många faktafel (ovan nämnde Belafontes hit hette till exempel ”Banana boat song”, inte ”Day-o”, och det förekom ingen paus i Crosby, Stills, Nash & Youngs spelning på Konserthuset 1970).
Och vad gör Manhattan transfer på listan?
Manhattan transfer?
Vokalgruppen Manhattan transfer?
Vämjeliga vokalgruppen Manhattan transfer?
Manhattan transfer!
Släpp det nu.
Okej jag släpper det.
För å andra sidan är det omöjligt att tjafsa med Pink Floyds ”Dark side of the moon”, Bruce Springsteens ”Born to run”, Luis Buñuels ”Borgarklassens diskreta charm”, ”Lödder”, ”Grease”, ”Dynastin”, ”V”, ”Baywatch”, ”Döda poeters sällskap”, ”Bridget Jones dagbok” av Helen Fielding, Spice girls, Paris Hilton eller ”She drives me crazy” med Fine young cannibals – även om man i vissa fall skulle vilja.
En klassiker är olika saker för alla personer. För mig handlar det i huvudsak om något som är verkligt, verkligt bra. Men den boken skulle inte nå en bred publik. Alltså är de fyra popkulturella konnässörerna rätt ute när man väljer kultur som blev hits.
Vilket inte innebär att läsningen blir mindre störig. Som sagt, en underbar bok att irritera sig på. Ge den till någon du avskyr.
Fråga Fredrik
Du driver med mig? Röker du? Var det inte du som sluta-röka-bloggade? Nolla! Av alla meningslösa och livsfarliga droger? Skärp dig!
/Petra
SVAR: Jag röker inte!!!!!!!!! Jag bara råkade, eh, ha ett paket den där morgonen. Däremot är det ju vanvett att snus, som är ofarligt i jämförelse, är dyrare än cigg numer.
Veckans...
BABE. Adam Lundgren. Het som en nykokt potatis. Aktuell i Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, i fina filmen ”Bitchkram” och så ska han spela självaste Håkan Hellström, typ, i kommande filmen ”Känn ingen sorg” som baseras på Hellströms låtar.
FOLKTRONICA-ALBUM. ”The haunted man”, Bat for lashes. Tänk Kate Bush i sin absoluta toppform, så sjukt bra är Natasha Khan. ”Blåser som en tornado rakt in i hjärtat”, skrev Fredrik Strage i DN. Exakt så.
50-ÅRSTIDNING. Afton‧bladets 100-sidiga James Bond-bilaga. Allt, precis allt, om tideras elegantaste filmhjälte. Läsfest! Och på fredag går nya ”Skyfall” upp på bio, 
av Jan-Olov Andersson i går. Så lovande, ”Casino Royale” med Daniel Craig är den bästa Bond‧filmen – ever.
SOUL-ALBUM. ”Born to sing: No plan B”, Van Morrison. En av pophistoriens allra största artister (som gjort pophistoriens främsta låt, ”Summertime in England”) har hittat formen igen, även om han aldrig tappat den. Surmulen, mystisk, enkel och besjälad.
LÄSNING. ”Lyckliga i alla sina dagar”, Nina Björk. Feministikonen går nu effektivt till storms mot ekonomismen.