Tacka barndomen för bra film
Barndomen är en stark källa för berättare.
Många stora filmare har gjort sina bästa filmer när de återvänt till sin uppväxt. Fellinis "Amarcord", Ingmar Bergmans "Fanny & Alexander" och John Boormans "Hope and glory" använder egna minnen och känslor som startpunkt.
Även filmade böcker hämtar kraft ur det självupplevda. Britta Svenssons roman har förvandlats till filmen "Tjenare kungen" av Anna Fredriksson och Ulf Malmros, som silat berättelsen genom egna smärtpunkter och komiska minnen. För en gångs skull ställer "Tjenare kungen" in skärpan på tjejer.
Mest män minns som i dagens premiär, den fina "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö". Håkan Nessers historia är placerad i hans egen uppväxt i Kumla. Även om han lagt till (?) en mordgåta är det tidsfärgen och stämningen som imponerar. Mycket fint fångat av regissören Martin Asphaug.
"Millions", som också går upp i dag, handlar om små bröder som hittar pengar, en förbryllande vuxenvärld sedd med barnens ögon.
På biograferna går också Josef Fares utmärkta "Zozo", där han grävt i sitt förflutna. Så känns det att komma ny till en främmande skola, så är det att starta ett nytt liv.
Barndomen är förälder till många bra filmer.