Fredrik Virtanen: Jag ska våga vara pinsam
Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag
Jag gråter lite sentimentalt - än.
Födelsedagen var den raraste dagen i mitt liv, i år.
Alla hyllade mig. Men bara en sa ”Jag tycker om dig”.
Allt är inte köpt, korrupt och kommersiellt med Facebook.
Så klart.
Att Facebook har tagit över våra liv, hela världens liv, är inget okult misstag - vi tycker om att umgås där.
Vi hänger ju inte så ofta rent fysiskt längre. Inte jämfört med förr när vi läste bok i ring, hela familjen och kanske andra bybor också, kring en eldstad.
Nu har alla varsina skärmar i olika rum.
FB erbjuder en god tjänst där vi möts, fotar oss och skvallrar. Vi betalar tillbaka genom att låta FB registrera minsta lilla rörelse vi gör och sälja informationen till andra företag som vill nå oss med budskap om konsumtion.
Åtminstone en gång om året är FB extra underbart.
En gång om året behandlas vi som kungar och drottningar.
Jag blev gråtig i lördags. Jag fyllde år. Jag fyllde 33. Hoho.
Förr i världen, en sex-sju år sedan, kunde jag räkna med en handskriven dikt och en peng från mamma och pappa, några sms från systrar och nära vänner och kaffe på sängen av min fru.
I dag är en födelsedag en större stund, en stund i ljuset, mer än 15 minuter lång. Det är det största egocentrum vi har. Digitalt blir aldrig varmare.
Ja ja jo, det är fejk, riktiga vänner skulle veta att vi fyllde år utan att FB talar om det, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll. Låt oss låtsas.
Låt oss bli badade och tvättade i åsnemjölk och kärlek en dag om året.
Jag fick över 200 mysiga budskap på min wall, i privata meddelanden och några som orkade sms:a eftersom de fick reda på att jag fyllde år.
Det berörde mig, det gjorde mig glad. Med mitt yrke och kontakter med omvärlden blir man lätt desillusionerad. Hat och hot är det vanligaste. Det tär. Därför betydde det mycket att lovebombas.
Det tror jag inte är unikt, oavsett vad man gör. All you need is love, sa Lennon/McCartney. Det och kanske nakendans.
Och då började jag tänka på hur jag själv gratulerar. Jag har blivit mycket bättre, jag försöker komma ihåg att kolla varje dag om några FB-vänner fyller år och om de gör det så skriver jag vanligtvis ett ”Hurra hurra för XX ida’!” eller kanske bara ett ”hurra!” om det inte är en så nära bekant. Man vill ju inte genera någon.
Men så såg jag en av mina gratulanter, hon skrev ”Jag tycker om dig”.
Jag tycker om dig.
Det värmde extra. Det var mer än ett vanligt ”hurra”. Det var nåt, verkligen nåt.
Så jag ska anstränga mig lite mer. Lite lite mer bara. Jag ska skriva ”jag tycker om dig”. Det är lätt pinsamt, som att säga ”Jag älskar dig”, personligt pronomen, i stället för bara ”Älskar dig”, men jag måste våga. Inte till alla, vissa FB-vänner är lite för avlägsna, men jag ska göra det oftare.
Jag tycker om dig. Hurra på din födelseda’.
Fatta om alla gjorde det. Tänk att en dag om året inte bara få ett ”hurra” utan även ett ”jag tycker om dig” av 50 eller 100 personer eller 200 personer.
Det är bensin nog för en vecka. Det är en eld.
Jag tycker om dig, FB, som gjort detta möjligt. Jag tycker om dig.
Veckans ...
BABE. Eva Hamilton. Tycker att SVT:s avgående vd ska bli årets julvärd. Tycker? Jag kräver det.
HIPHOP-ALBUM. ”Broke with expensive taste”, Azealia Banks. Hiphop kombinerat med alla tiders popgenrer är ett sätt att hitta tillbaka på en stillastående sentimental genre.
TV-SERIE. ”Torpederna”, TV4. Lovande start i går kväll. Torkel Petersson är ess som vanligt.
TV-BESVIKELSE. ”Så mycket bättre”, TV4, lyfter inte i år. Och tittarna har flytt. Misstänker att artisterna har erbjudits för mycket makt över innehållet, för att ställa upp. Då är det bättre med mindre stjärnor. Säsong ett, med Petter, Plura, September, Lill-Babs och Berghagen är ännu oöverträffad. Laleh-säsongen tvåa. Nu kämpas det i seg motvind, bara Amanda Jenssen glänser. Det var mycket otippat.
GOSPELLÅT. ”Bored in the USA”, Father John Misty. Titeln är lika ljuvligt ironisk som låten saknar all form av ironi. Det här är troligen rockens gravallvarliga framtid.
PROTEST. Det måste vara sluuuuuuut på att Emma Knyckare sjunger karaoke varje fredag i P3 strax före klockan 12. Hej då, öron nu har jag hört allt.
PUBROCKALBUM. ”This is 1974”, en helt magnifik exposé av det årets kvalitetshits. Finns i många andra årtal också, ofta suveräna men tyvärr en överlast av pubrock.
Fråga Fredrik
Hej! Jag är en gammal papperstidningsläsare och uppskattar verkligen att jag får ”matrixen” och minns nyligen en korvmatris. Tyvärr har jag glömt vilken korv som satt i högerkrysset (finkultur+toppen).Mattsson
SVAR: Måste varit chorizo. Eller satt den kanske i vänsterkysset och salsiccia i högerkrysset? Det finns ju lysande fulchorizo men inte lysande fulsalsiccia så därmed var det nog salsiccia som fick dubbeljackpot.