Smärtsamt att skiljas från älsklingskaraktärer
En fängslande tv-serie kan förbättra den mörkaste vinter.
Men med bra serier kommer tunga avsked. Ibland är det rent smärtsamt att skiljas från nyvunna älsklingskaraktärer.
Vintern närmar sig. För att förmå hjärnan att ens formulera dessa betungande ord, behövs en räddningsplan. I min ingår en lång lista med film- och tv-serier som ska avverkas.
En som bokstavligen trycks i min hand är HBO-serien ”Game of thrones”. Proppad med spännande ingredienser. Lyft till skyarna av kollegorna. Efterlängtad, kritikerrosad och nominerad till 13 Emmys – ja, det kan ju bara bli fantastiskt.
Men, det finns ett men och en orsak till att jag drar mig för att sätta skivan i dvd-spelaren: Uppstår kärlek, drabbar den mig totalt.
Det är vid såna tillfällen jag inte kan låta bli att nämna ”Twilight” på lunchen. Det är vid såna tillfällen jag ser Dale Coopers dubbelgångare på tunnelbanan.
Det är vid såna tillfällen jag i min dimma undrar om man kan köpa ”True blood”-dryck på Ica?
Ett bedrägligt förälskelserus som jag gärna drar ut på så länge som möjligt, men ju närmre dramat jag fastnat för når sitt slut, desto mer inser jag att vår framtid ihop är hopplös.
För när sista filmrutan har rullat förbi sitter jag ensam kvar – med separationsångest från mina nya vänner och deras värld, desperat ropande uti tomma luften:
– Hallå, jag vill fortsätta dela mitt liv med Harry Potter!
– Ni kan inte lämna mig med bara 18 avsnitt av ”Nollor och nördar”!
– Det skulle ju vara Monica, Chandler och jag för evigt!
Efteråt är det tyst. Jag tröstar mig med att lusläsa ”Twin Peaks”-forum, ladda ner trollstavs-appar och kolla Youtube-klipp. Jag tjatar på mina vänner att gå igenom samma sak, så vi kan älta tillsammans. Jag lyssnar på soundtracks, googlar skådespelare och klickar mig vidare på Imdb.
Slutligen bleknar de sakta, de starkaste minnena av mina kära karaktärer.
I vintersverige traskar jag omkring och funderar på om det inte är dags att gå vidare i livet.
Så jag påbörjar en ny serie. Och när första avsnittet av ”Game of thrones” spelats upp för mig vet jag att det är ett Sånt tillfälle. Mörkret skingrar sig och jag suckar bitterljuvt när Lord Stark förkunnar: Vintern närmar sig.