Ätstörningar i popmusiken: ”Måste prata om det”
Tror att många artister är trötta på att visa upp en fasad
Hanna Lindmark/TT
Publicerad 2024-08-31
I The New York Times kallas det för ett ”poptabu”, men nu sjunger flera artister om ätstörningar och relationen till sin kropp.
– Jag får höra att många känner igen sig, säger Peg Parnevik.
Under sommaren har flera popartister släppt låtar på temat.
En är Peg Parnevik, 28, i låten ”Hus utan speglar” som handlar om komplex och om att acceptera sig själv.
”Men i mitt hus utan speglar, jag skulle klä mig hur jag vill, skulle äta lite till”, går refrängen.
Parnevik har varit öppen med sina erfarenheter av ätstörningar, men det är första gången hon släpper en låt om ämnet.
– Det var inte självklart att släppa den, det kändes så privat och hjärtskärande, men det är också då låtarna blir bäst, säger hon.
Låten kom till ur en känsla av frustration över ständigt skiftande kroppsideal.
– Så fort man tror att nu tycker jag om mig själv och min kropp, så är det något nytt man ska anpassa sig till. När vi skrev den pratade vi om hur det hade varit om man inte haft tid att kolla sig i spegeln.
”Hatar att spela den live”
Under sommaren har Parnevik varit ute på turné, och trots att ”Hus utan speglar” blivit en favorit bland fansen har den varit tuff att spela live.
– Jag har sagt att jag hatar att spela den live. Jag kan inte titta på någon, och nästan varje gång har jag brutit ihop.
Andra exempel på hur ätstörningar och relationen till den egna kroppen skildras i popmusiken är Billie Eilishs, 22, låt ”Skinny”, och Lordes, 27, vers på Charli XCX-låten ”Girl, so confusing”.
Där sjunger Lorde att hon ”bedrivit ett krig” mot sin kropp och försökt svälta sig för att bli smalare.
”Man förväntas vara personlig”
The New York Times kallar det för ett av popens sista tabun, men enligt kulturjournalisten Alexandra Sundqvist är låtar som handlar om kroppen och ideal inte något nytt.
– Det är snarare en del av en större rörelse i popmusiken, där kroppen och de motstridiga känslor den kommer med har tagit allt mer plats, säger hon och menar att artister i dag förväntas vara relaterbara, både på scenen och utanför den, vilket speglas i musiken.
– Autofiktionen har härskat i popvärlden länge nu. Man förväntas vara autentisk och personlig i sina låttexter, eller åtminstone ge sken av att man är det.
En orsak till att ämnet får ta plats i musiken tror Peg Parnevik är att kroppsaktivismen inte längre ses som trendig.
– För några år sedan var ”body positivity” på topp, sedan ville alla se ut som Kate Moss igen. Jag tror att många artister är trötta på att visa upp en fasad. De flesta känner ju så här och vi måste kunna prata om det på ett sätt som inte är så dramatiskt.
