Ödmjukhet är svårt, Björkman
Kritikerna, skivbolagen, tittarna - alla dömer ut Melodifestivalen i år.
Högste hönset Christer Björkman låser sig.
Ödmjukhet är svårt för alla.
Den krisande Melodifestivalledningens reaktioner på kritiken är intressant. De påminner om gamla tiders brukspatroner eller kommunalpampar. En tung självgodhet, ett självrättfärdigande, vilar över SVT.
Hanne Kjöller på Dagens Nyheter skrev förra veckan om en annan statlig institution med problem - polisen - apropå ”Uppdrag gransknings” program om när en man dödades i Husby förra våren, det som antände gatukravallerna.
Polisen reaktion är omöjlig att förstå.
Polisen slöt leden och var jättenöjda med sin insats! Det rimliga borde ha varit att djupt självkritiskt fundera på om något kanske ändå gick snett när en tungt beväpnad och välutbildad polis sköt ihjäl en gammal man endast beväpnad med kniv.
Förklaringen kan vara att polisen ständigt kritiseras när den gör fel men sällan får beröm för allt den gör rätt. Otacksamhet skapar bitterhet, poliserna tyr sig till varandra och föraktar omvärlden som inte förstår deras svåra jobb. Poliskåren blir som en sekt.
Melodifestivalen verkar vara drabbad av såna psykologiska mekanismer.
De har arbetat så hårt, de har använt mycket av folkets pengar, de har gjort sitt bästa. Ändå blir det fel. Alla ser det. Det är inte raketforskning att bedöma om ett underhållningsprogram är bra eller dåligt.
Folk ids inte ens ringa in och rösta på så dålig musik och så mediokra artister. Programledarna Nour El Refai och Anders Jansson, som jag personligen tycker är jätteroliga, godkänns inte heller.
Svenska folket, professionella kritiker och skivbolagen som står för grundmaterialet - alla är missnöjda.
Men big chief Christer Björkman bryr sig icke. Han blir sur och säger att allt går enligt planerna. Det enda som skapar en smula ”osäkerhet” är något han kallar ”en ny inriktning”.
Vad är det för ny inriktning? Att införa dåliga låtar i stället för halvdåliga? Att göra en ful produktion i stället för en snygg? Att satsa på humor som man gjort nästan varje år?
Men det är inte själva inriktningen som skapar osäkerhet, enligt Björkman - nej, osäkerheten uppstår av alla fårskallar (mitt ord) som inte tycker om den nya inriktningen. Vilken den nu är. Inriktningen kvarstår. Vi, SVT, har inte gjort fel.
SVT ska inte var en feg vindflöjel, inte vara som politiker eller näringslivshöjdare som konsulterar pr-firmor, krishanterar och kommer fram till att det smarta - men inte sanna - är att göra en pudel för att göra folk nöjda. Det vore ryggradslöst och falskt. Så behöver inte SVT göra.
Det finns någonting mycket enklare. Det är att säga:
”Självfallet lyssnar vi på kritiken från vår publik. Vi vet hur viktig Melodifestivalen är för många. Vi ska göra allt vi kan för att ni blir nöjda.”
Så fint det hade varit. Prestige är fult, ödmjukhet är vackert. På avstånd ser det enkelt ut att välja ödmjukhet men mitt inne i låsningen, mitt inne i sekten, är det svårt. Kritik svider. Det gäller inte bara poliser och melodifestivaler, det gäller oss alla.
FRÅGA FREDRIK
Apropå din krönika om Soran Ismail ... Vad har du för belägg för att P3 är ett ”rödgrönt fäste”?
/Elinore
Svar: Jag lyssnar på P3 och håller alltid med, vilket är tråkigt. Kanalen borde slänga in några moderater och folkpartister, de är nämligen också mot rasism, ofta för feminism och ibland rentav miljöintresserade. Normalhöger måste ingå i SR:s värdegrund (men inte extremhöger).
VECKANS ...
BABE. Babben Larsson. ”Stjärnor hos Babben”, SVT i fredags, med Charlotte Perrelli som premiärgäst var trivsam äldrevårdsunderhållning.
ALBUM. ”Blank projekt”, Neneh Cherry. Fullkomligt formidabel minimalistisk pop från en av de viktigaste och mest banbrytande artister detta OS-hockeysilverland fått fram.
MELFEST. För första gången var inte bara Nour El Refai och Anders Jansson bra (deras parodinummer på bittra musiker som varje år klagar på korruption för att deras skräplåtar inte kommer med var superroligt, liksom teckenspråksketchen), i lördags höll även låtarna anständigt hög klass. Ett bra underhållningsprogram till sist, men den långa startsträckan har varit oacceptabel, oacceptabel säger jag!
HIPHOPLÅT-REMIX. ”Knäpper mina fingrar”, Linda Pira. Mäktig låt nu ännu mäktigare.
ACTION-TV-TIPS. ”Blacklist”, TV3, torsdag klockan 21.00, med James Spader är äntligen tillbaka. Kanske blir serien så bra som den borde vara nu.
TV-SERIE-SAJT. TVdags.se. Vassa analyser för den seriöst tv-intresserade under ledning av den höggradigt klyftige och ibland härligt haveristiske kritikern Kjell Häglund, som var min idol redan när jag var barn och han skrev popmusik i Aftonbladet. Uppdateras ofta.