"Jag är ingen skratthora"

Robert Gustafsson om nya musikalen och Killinggängets stora comeback

Om två veckor gör han musikaldebut – trots att han hatar musikaler.

Samtidigt planerar Robert Gustafsson och hans vänner i Killinggänget en comeback.

– Jag tror att det blir något sceniskt eller tv, säger Robert Gustafsson.

”Sveriges roligaste man” hälsar med Chinateaterns förmodligen slappaste handslag.

En dagslång repetition av ”Rivierans guldgossar”, som har premiär den 20 september, är just avverkad. Robert beskriver arbetet som ”superkul” men vidhåller att musikalgenren överlag är långt ifrån en favorit.

– Jag tycker det är väldigt genant och pinsamt. Det är som dålig opera. Det är väldigt mycket manér och precis när det börjar hända något ska alla sjunga. Tjejerna pratar i falsett och alla killar ska heta Johnny, säger han.

Komiska inslag

”Rivierans guldgossar” är annorlunda på grund av de komiska inslagen, förklarar han.

Publiken får skratta, och det ordentligt.

Är du beroende av skratt?

– Att jag är en skratthora som det heter? Nej, det är inte som en drog, men det är kul när det är roligt, säger han.

Vid sidan om arbetet med musikalkomedin har Robert Gustafsson och hans kollegor i humor-

ensemblen Killinggänget nu börjat kalkylera på en comeback.

För första gången sedan filmsuccén ”Fyra nyanser av brunt” 2004 träffas gänget nu kontinuerligt.

– ”Fyra nyanser” var någon sorts bautafilm som tog tre år. Det tog mycket på oss som grupp, men nu vill vi göra något igen. Det kommer nog ett beslut under hösten om vad det blir.

”Flera viljor”

Blir det en ny film?

– Nej, det tror jag inte vi vill. Jag tror att det blir något sceniskt eller tv. Men det finns ju fler viljor som ska vara överens.

Henrik Schyffert berättar i sina föredrag att ni samlas och har så kallade humorsymposium?

– Precis. Vi hyr en kursgård i Dalarna eller kanske Västmanland eller what-ever. På dagarna sitter vi i konferensrum med lysrör, Ramlösa och kollegieblock. Sen är det middag med massor av fet mat, sprit och larv. Ur det larvet kommer det något bra.

”Fyra nyanser av brunt” hade en allvarlig underton, hur blir humorn nu?

– Då var det väldigt viktigt att sätta ned foten och visa lite mer djup och dramatik men ändå ha den där svarta, eller bruna humorn som vi kallar det. Nu får vi se var vi står. Men jag tror inte att vi kommer att dra på oss plastnäsor och leka radiostation igen.

Har du blivit en lugnare människa med åldern?

– Betydligt, jag har faktiskt lärt mig att ta in saker, som solnedgången, snön eller det goda bakverket. Förr käkade man bara för att bli mätt.

Festar du mycket?

– Nej, det orkar jag inte.

Jag har hört att när du är full är du precis som du är när du spelar berusad?

– Jaså. Det hoppas jag inte. Att jag sitter och spyr i en Topcab och gullar med gnagare. Men det är ju ett bra betyg. Då är jag ju rätt trovärdig ändå.

Varför slutade du med Parlamentet?

– Det var svårt att vidareutveckla. Det fastnade i sin form och man hamnade alltid i samma sfär av skämt.

”Aldrig i livet”

Har du aldrig funderat på att bli programledare?

– Nej, aldrig i livet. Mysfarbror i tv två. Jag har fått erbjudande från både SVT och TV4 men jag funderar inte ens på det.

Du har inga planer utanför din bransch?

– Som att bygga en moské, eller något sådant? Nej. Sådant hinner inte jag tänka på. Det räcker med att saker går sönder och att man köper ny värmepanna och sådant. Det är spännande nog.