När polletten trillar ner är livet gött
Fredrik Virtanen förstår plötsligt Henrik Dorsins briljanta satir
Henrik Dorsins briljanta satir, drömmarna i ”Inception”, höger-vänster, trygga räkan ingen vara, Jimi Hendrix – och allt annat som man helt plötsligt begriper.
När polletten trillar ner är livet gött.
Jag är förstås trög men såhär var det:
Jag avgudade Henrik Dorsin i humorprogrammet ”Grotesco” på SVT, hela tiden – han är ju genial – men just nu pratar jag om scenerna där han sitter som ett slags Cornelis Vreeswijk-figur och slår på gitarren och drar en floskel eller två i skinnväst.
Jag fann det otroligt roligt.
Jag fann det briljant.
Men jag förstod inte varför. Jag kunde inte sätta fingret på det. Jag ägnade psykotiskt mycket tid åt att fundera på saken.
Till sist, efter att ha promenerat fram och tillbaka i vardagsrummet som värsta professor Balthazar, trillade polletten ner.
Det är ju inte Dorsin som gör sketchen så rolig. Det är ju skildringen av alla fans runt omkring som är så snillrik. De som sitter där och FÖRSTÅR. De som sitter där och idoliserar den här mediokre figuren, de som nickar inkännande och instämmande till varandra, de som skrattar alldeles för högt som för att säga till varandra ”vi tillhör en häftig exklusiv klubb, vi förstår”.
Åh. Polletten.
Sketchen är en knivskarp parodi på varenda mysig subkultur som någonsin funnits, alla dessa klubbar för inbördes beundran under ledning av en mer eller mindre falsk profet.
Polletten alltså, jag älskar när den trillar ner. Till sist.
Samma sak med filmen ”Inception”. Den var mästerlig redan första gången trots att jag inte hängde med i alla drömsvängar. Det är ett riktigt komplicerat action-as som Christopher Nolan knåpat ihop. Häromkvällen såg jag den igen på dvd, jag pausade ibland för att tänka efter, jag spolade rent av tillbaka ibland och till sist fattade jag till och med slutet (nå, tror jag, jag är inte helt säker men jag nöjer mig). Polletten!
Det var som när jag var sex år och inte kunde skilja på höger och vänster förrän jag – eureka! – insåg att eftersom jag är högerhänt så är det här hållet höger, det hållet där handen jag helst ritar och dricker mjölk med sitter. Katsching, kanske min första pollett.
Eller liknande små insikter som att texten inte alls lyder ”Trygga räkan ingen vara” utan ”Tryggare kan ingen vara” i den gamla psalmen eller att Jimi Hendrix ju inte sjunger ”Excuse me while I kiss this guy” utan ”the sky” eller ... Ja, många polletter, stora som små, har trillat ner genom min enfaldiga skalle under åren.
Och med dessa enkla ord vill jag önska dig ett hjärtligt och underbart 2011, må dina polletter fullständigt rassla ner.