2011 – på väg mot katastrof
Fredrik Virtanen förutspår ett hundår
Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till, som Plura i Eldkvarn brukar sjunga.
2011 har börjat horribelt. Horribelt, säger jag.
Först hittade jag inte till jobbet. Jag har ändå arbetat på Aftonbladet sedan jag var typ barn. En stroke? Nej vi har flyttat, men ändå en skräckinjagande inblick i framtidens demens.
Kvällen innan såg jag ”The tourist” och vafaaan. Angelina Jolie och Johnny Depp är lika förälskade i varandra som Stålmannen är i kryptonit. Och för denna kvalmiga eurosoppa missade jag säsongspremiären av ”Mad men” på Kanal 9. Röv. Röven. Röfven.
Därpå skräcknyheten: Lotta Engberg slutar med ”Bingolotto”. Vem ska kunna ersätta en så spruttande böna? Ingen förstås, ingen! På samma vis kan rapparen Petter aldrig ersätta Mauro Scocco i ”Mauro &Pluras kök”, vilket kan vara aktuellt enligt Resumé. Det vore som om en kanin ersatte en tiger hos lejontämjaren på cirkus.
Och apropå kung Plura: Ovärdigheten i att Christer Sandelin-baljan ”Hon har ett sätt” är släppt på allvar och inte bara är ett lustifikt inslag i ett underhållningsprogram är hisnande. Den skulle inte platsa på en enda Eldkvarn-skiva. Inte ens ”Legender ur den svarta hatten”.
Sedan skriver självaste Per Bjurman att Smith & Wollensky är bästa stekhuset i New York. Min käre vän kan många avancerade grejor, han kallas faktiskt Biffen, men en god köttbits innersta väsen begriper han tydligen inte om man så kastade biffjäveln i dalanacken hans. Wolfgangs, Sparks (som Bjurton en gång visade mig till) och rent av hälften så dyra Les Halles erbjuder alla essigare biff än det där överprisade dryghålet på Tredje avenyn. Amateur night, you could tell.
Värst av allt, och detta var horribelt in i märgen, var Filip & Fredriks årskrönika i Kanal 5.
I ett synnerligen raffinerat attentat mot konsten och den goda smaken lät de tacos-orkestern Hoffmaestro tolka poppoeten Håkan Hellströms ”Vid protesfabrikens stängsel”.
Ja visst är det imponerande att kunna extrahera all själ, all svärta, all hjärta och all nerv ur en sång och bara gör den trevlig, men icke desto mindre var det rysligt. Guldet blev till sand.
Och mitt i all denna kassma faller 70 fåglar döda ner i Falköping, jag råkar se Denise Rudberg flaxa i TV4 och så sent som i går hörde jag den enfaldigt brölande idolen Jay Smith placera sig på Svensktoppen...
Förfärligt, gräsligt, horribelt.
Så se upp gott folk, systrar och bröder, vänner och bananer. 2011 kan bli ett katastrofår. Trenden brukar sättas i början.
Vi får se, vi lever åtminstone.