En åktur upp och ner
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jämnt och ojämnt.
Guldbaggarna fördelades jämnt.
Men som tv-show var Guldbaggegalan den vanliga åkturen upp och ner.
Skådespelarna skruvar på sig när Petra Mede går omkring bland dem i publiken.
Det gör vi som tittar också.
Mede hade ett par roliga inslag och jag tycker det var en bra öppning med hennes sång- och dansnummer. Men hon hade också några sega stunder. Ska det vara så omöjligt att få till en Guldbagge-gala som funkar i två timmar?
Det var dock fint med en hyllning till Cornelis Vreeswijk med anledning av filmen Cornelis.
Kanske hade en sång där Vreeswijk skrivit text och musik varit ännu lämpligare, men det var en snygg version av Tim Hardins "If i were a carpenter".
Lars Bethkes dansnummer handlade om skrivkramp och kändes... krampaktigt.
Guldbaggarna spreds mellan några filmer utan att en enda dominerade. Mest synd om "I rymden finns inga känslor" som blev helt utan.
Gladast var producenterna för Sebbe som blev bästa film, och Pernilla August för sin regibagge. Svinalängorna fick tre guldbaggar och var därmed aningen mer vinnare.
Störst jubel åt Mona Malm som fick en hedersbagge. Man kände kärleken som strömmade mot henne.
Publiken som består av filmbranschen var annars som vanligt svårflörtad. Det kan inte vara lätt att försöka roa den. Det kanske inte behövs bättre programledare utan en större andel publik som kan entusiasmera de som står på scen.